Cleaner

Den korta recensionen är: Se inte Cleaner.

Vissa filmer är det uppenbart varför de schemalagts mitt i natten. De ansvariga för Stockholms Filmfestival vill helt enkelt att så få som möjligt skall behöva se dem. Visst på pappret ser Cleaner okej ut. En före detta polis, numera brottsplatsstädare, får ett uppdrag att städa bort blodet från ett mordoffer. När det sedan visar sig att ingen är anmäld mördad och polisen inte känner till fallet, tätnar mystiken. När husets ägare anmäls försvunnen efter att ha trätt fram som angivare i en korruptionshärva inom polisen så känns det som att det kan bli en riktigt spännande film. Med skådespelare som Samuel L. Jackson, Ed Harris, Eva Mendes och Luis Guzman, regisserade av Rennie Harlin förväntade jag mig kanske inte kvalitet, men i alla fall underhållning.
Tyvärr visar sig Cleaner vara plågsamt långsam, full av plotthål och med en tvist som är så osannolik och usel att man vill gråta när den uppdagar sig.

Undvik den här filmen, det enda som är genomarbetat är blodfläckarna, och gillar ni det kan ni titta på zombiefilm eller TV-serien Dexter istället.

Andra bloggar om: film, Cleaner, Stockholms Filmfestival

Juno

En tonårstjej blir gravid och väljer att föda barnet för att adoptera bort det. Jobbigt tema, ja, men vilken rolig och levande film det blir. Det blir lätt att man ser en film på det här temat, med politiska skygglappar. Den starka tonårstjejen (Ellen Page) visar att välja att föda också är ett frivilligt val för en ung tjej som bestämmer över sin kropp. Utan att för den skull hävda att andra behöver göra likadant. Hon sprider även sanningar och bitska kommentarer över jämnåriga som medelålders och förändrar människors liv omkring sig, samtidigt som hon själv verkar ta sitt liv och sin situation med en klackspark.

Hela filmen är lätt, humoristisk och präglas av en starkt buffyesk dialog, men backar för den saken skull inte från att ta i jobbiga frågor.

Andra bloggar om: film, Juno, Stockholms Filmfestival

The Great World of Sound

En varning eftersom Filmfestivalen visar en DVD av The Great World of Sound och kvaliteten på en bioduk blir därefter. Det tråkigaste var nog att de dessutom ställde in filmen på fel format. Trots att jag lämnade salongen och upplyste dem om det lät de oss titta på en film med utdragna ansikten och en stor del av bilden utanför duken. Uselt!

Med det sagt var filmen i sig bra. En humoristisk men trovärdig berättelse om två män som försöker ta sig ur sin utsatta situation genom att lura andra utsatta människor på pengar de inte har. Alltså lura usla musiker att betala delar av en inspelning de aldrig kommer att få göra. Min förväntning var en komisk film om musikbranschen, så den verkliga upplevelsen blev något bitter av de tragiska livsöden som skildrades. Till sist är det en lågmäld film som berör utan att moralisera eller skriva något på näsan.

Andra bloggar om: film, The Great World of Sound, Stockholms Filmfestival

Filmomat rosslar till

De som följt oss länge vet att vi verkligen gillar zombiefilm, så nu, 28 veckor senare, tänkte vi rossla till och vackla ett par steg mot era hjärnor. Även om zombiefilm är något vi brinner för och det har börjat släppas en hel del av dem med god regelbundenhet och budget så är inte det anledningen till att vakna till liv. Självklart är det Stockholms Filmfestival som sparkat igång oss igen. Så följ med på resan. ...eller spring för era liv

Andra bloggar om: film, 28 veckor senare, zombiefilm, Stockholms Filmfestival

Triangelfilm - vad vi kommer att sakna er

Triangelfilm, detta ljus i det Svenska biografmörkret, kommer att gå i graven. Härom dagen begärdes företaget i konkurs. Det är knappt jag tror att det är sant, bara ett par veckor efter det senaste lyckorus de givit mig skall de dö.

De flesta riktigt stora filmupplevelser jag har haft, som till exempel Zigenarnas tid och Bennys video, är Triangelfilms förtjänst.
Mer nyligen har de förärat och förfärat oss med filmer som The Proposition och Pans labyrint. Bara för några veckor sedan meddelade de att de skulle visa alla Hayao Miyazakis filmer på svenska biografer - den glädjen. Men bara den gulliga Min granne totoro hann visas innan beskedet om konkurs.

Hur skall det nu gå med filmkulturen i Sverige? Kommer vi bara att få se filmer som John Rambo och Pirates of the Carribean 14 på bio fortsättningsvis? Var hittar vi nu vårt ljus?

Andra bloggar om: Triangelfilm, bio, film.

Första bilderna på The Joker

Första bildern från nya Batmanfilmen, The Dark Knight (2008), börjar dyka upp på filmsajter här och där på webben. Vi på Filmomat vill så klart inte vara värre, och delar gärna med oss av de första bilderna på Heath Ledger som The Joker. Han ser betydligt mer psykopatisk och inte alls lika färgglad ut som sina föregångare. (Vi minns väl alla Jack Nicholsons spralliga clownvariant av rollen?)
  Vad tror ni om nya filmen? Själv är jag väldigt nöjd med att Filmomatfavoriten Maggie Gyllenhaal fått ta över rollen som Rachel Dawes (tidigare Katie Holmes), och att den blir en fin kontinuitet eftersom Christopher Nolan regisserar även den här filmen.




Andra bloggar om: Batman, film, The Dark Knight, Heath Ledger, Maggie Gyllenhaal

Enda anledningen att se Ocean's Thirteen?

Enda anledningen att se Ocean's Thirteen (2007) måste väl vara att Al Pacino äntligen, efter två år (senaste vi såg honom var det i *host* Two for the Money *host*), är tillbaka i en ny film. Fan, vad jag har saknat karln!
  Den andra anledningen att se filmen skulle eventuellt kunna vara att det är Steven Soderbergh som regisserar.
  Tredje anledningen skulle kunna vara för att stödja lillebror Casey Affleck, som är betydligt mer begåvad än storebror, och se honom hanka sig fram i Hollywood på biroller.
  Den fjärde anledningen skulle kunna ... nä, ok - ni får se den senaste trailern själva för att komma på resten av anledningarna.


Om du har svårt att se filmen, kan det hjälpa att byta till Firefox. Annars kan du även se filmen här.

Andra bloggar om: Ocean's Thirteen, Al Pacino, Casey Affleck, film

Dags för nytt quiz, #18!

Det var ett tag sedan, men nu är det återigen dags för ett nytt quiz! Den här filmen är en riktig favorit för mig, fast det var länge sedan jag såg den. För några år sedan gick den ofta på tv - nu tycks den helt ha fallit i glömska. Dags att fräscha upp den!
  Lämna din gissning i en kommentar. Vinnare, och rätt svar, kommer om några dagar. Lycka till!

Från vilken film är bilden hämtad?


Andra bloggar om: film, quiz, filmquiz

The Untitled Sunshine Project

Cillian Murphy i Sunshine.

Filmen Sunshine (2007), som länge gick under det klart läckare namnet The Untitled Sunshine Project, är ren och ädel science fiction. Det är inte ofta man får chansen att ramla över bra sci-fi. Jag kan inte ens komma på när det hände senast. Steven Soderberghs hyggliga remake av Solaris kanske? Men här har vi specialdesignade rymdkläder, fantastiska interiörer (som både är snygga och lågmälda), och en bra och ekovänlig story. Bakom filmen står radarparet Alex Garland (The Beach, 28 Days Later), manus, och Danny Boyle (Shallow Grave, Trainspotting, The Beach), regi.
  Filmens story är vid första anblick barnsligt enkel. Solen är på väg att dö och endast ett team av mycket skickliga forskare och tekniker kan få den på rätt spår igen. Gänget åker iväg i sin farkost men möter givetvis på patrull, både utifrån men också från deras inre cirkel. Har vi sett det förut eller?
  Men där andra filmer som utspelar sig i rymden tenderar att antingen luta åt skräckfilmshållet eller bli överdrivet religiösa, lyckas Sunshine välja en briljant medelväg. Varje scen tycks nästan poetiskt komponerad och de bakomliggande, och drivande, historierna i filmen är inte alls så banala och överdrivna som genren tenderar att fastna i. Filmens besättningen, Rose Byrne, Cliff Curtis, Chris Evans, Troy Garity, Cillian Murphy, Hiroyuki Sanada, Benedict Wong, Michelle Yeoh, är så väl utvald att de närmast verkar vara Danny Boyles bästa vänner. Men så är regissören också väldigt duktigt på att skildra unga nutida människor, utan att håna eller idealisera dem. Och Alex Garland vet hur ett filmanus, och roman för den delen, ska skrivas. De två är ett mycket begåvat team, det har de visat tidigare. Och som sin första riktiga storfilm gör de mycket bra ifrån sig. Vi som älskar rymdfilmer, gärna sådana som lutar mer åt existens istället för action, blir inte alls besvikna.
  Däremot tycks filmduon ha blivit rejält ängsliga framåt filmen sista 20 minuter - för där faller plötsligt en hel del av fingertoppskänslan. Men de tidigare 70 minuterna är så bra att man vid det laget nästan hade kunnat godtaga en helt nedsläckt filmduk - så länge musiken fortsätter att vara så jäkla bra ...
  Sunshine hade Sverigepremiär idag, den 20 april.


Danny Boyle instruerar sin rymdbesättning.

Andra bloggar om: Sunshine, film, recension, filmrecension, Danny Boyle, Alex Garland, The Untitled Sunshine Project

Exklusivt: Jake Gyllenhaal pratar Zodiak

Jake Gyllenhaal och Mark Ruffalo i Zodiac.

Den 18 maj har David Finchers (Se7ven, The Game, Fight Club) nya film Zodiak (2007) premiär. Filmen är baserad på en sann historia om The Zodiac Killer, som mellan åren 1966 och 1978 härjade i San Francisco. Mördaren, som under åren häcklade polisen med anonyma meddelanden, sägs ha dödat så många som 50 personer. Jake Gyllenhaal spelar Robert Graysmith, en journalist som blir allt mer besatt av fallet, och Mark Ruffalo spelar David Toschi, en polis som gjort det till sin livsuppgift att få fast mördaren. I fler roller ser vi även Robert Downey Jr och Chloë Sevigny.
  Personligen känner jag mig mer lockad av att se journalistist/redaktionsvinkeln och ett härligt murveljobb á 1970, än själva mördarjakten. Men jag tror att den här filmen kan bli toppen. Jake är alltid Jake och Fincher har inte gjort mig besviken förr.
  Det här är dock inte den första filmen om Zodiacmördaren. För den som vill frossa i storyn finns det faktiskt en uppsjö med filmer: Zodiac Killer (2005), The Zodiac (2005), Jidao zhuizhong (1991), The Zodiac Killer (1971). Populär mördare det där ...
  Här är i alla fall en exklusiv trailer med filmklipp från den senaste filmen, och med intervjuer med Gyllenhaal och Ruffalo. Mycket nöje!



Om du har svårt att se filmen, kan det hjälpa att byta till Firefox. Annars kan du även se filmen här.

Andra bloggar om: Jake Gyllenhaal, Zodiac, filmklipp, filmmaterial, David Fincher

Robert Altman har gått bort

Igår kväll (amerikansk tid) gick en av de riktigt stora regissörerna bort. Robert Altman blev 81 år. Man har ännu inte fått veta dödsorsaken, men Altman har under de senaste åren gjort flera hjärtoperationer.
  Bland mina Altmanfavoriter, som på flera sätt fått mig att upptäcka nya saker i filmkonsten, kan till exempel nämnas Short Cuts (1993), Nashville (1975), Gosford Park (2001) och den sagolika öppningsscenen i The Player (1992). Senast för några månader hade han sista film svensk premiär; A Prairie Home Companion (2006).
  Altman fick en Lifetime Achievement Award på årets Oscarsgala.

Andra bloggar om: Robert Altman, film

Satsa på Six Degrees!

Jag vet inte om någon av er har sett nya ABC-serien Six Degrees, men den är faktiskt långt bättre än väntat.
  Serien, som bygger på idén att alla människor (i alla fall i västvärlden) är sammankopplade genom sex personkontakter/led handlar om ett gäng New York-bor vars vägar krockar samman under olika omständigheter. Efter första avsnittet funderade jag över hur en sådan serie, som bara verkade bygga på att olika människor oväntat möts, skulle kunna klara sig i längden. Men efter att alldeles nyss ha sett det fjärde avsnittet har jag kommit fram till att just six degrees-idén ju inte alls är seriens kärna, utan bara ett klädsamt ramverk. Serien har så mycket mer att ge. Den handfull mängd människor vars öde vi får följa, givetvis i storslaget läckra NY-miljöer, är så mycket mer intressant än den helhet som de tillsammans utgör. Kvinnan vars man dött i Irak-kriget, advokaten som blivit handlöst förälskad i en tjej med kriminellt förflutet, fotografen som återhämtat sig efter att han försökt supa ihjäl sig i Mexiko. Varje historia i sig är, i alla fall så här kort in i serien, väl överlagd, planerad och mycket klurigare uttänkt än vad som först möter ögat.
  Kanske att jag gillar serien så mycket för att jag är svag för moderna storstadsdramer, men det finns trots tidigare tveksamheter något här som jag känner lockar mig att se vidare.
  Om du hr en chans att se serien, till exempel via de fullängdsvisningar av varje avsnitt som ABC lägger upp på webben*, rekommenderar jag den varmt. I alla fall så här långt.

* Eller om du har någon annan, mer okonventionell väg att se amerikanska tv-serier.

Andra bloggar om: ABC, Six Degrees, tv, tv-serie

Japanfilm

Efter ett långt uppehåll är det dags att bryta tystnaden.
Själv har jag väntat på Flx summering av Filmomatkvällen på Terrenos Vinotek.
Annars så har jag försökt förbereda mig för en resa till Japan, och hur förbereder man sig bättre än genom att titta på väl vald film. Tyvärr så är min fantasi lite dålig när det gäller film med japanskt tema. Så jag behöver er hjälp. Än så länge ser min lista ut såhär:
Diverse Akira Kurosawa (De sju samurajerna, Livvakten, Rashomon) - Självskrivet
Diverse Hayao Miyazaki (Sen to shihiro, Min granne trollet) - Han har gjort en massa, men Sen to shihiro har väl någon form av japanskt shinto-tänkande och Min granne trollet är en sådan stor film i Japan att man vinner på att ha sett den (tänk Karl-Bertil Jonssons julafton gånger tio).
Bladerunner - Exteriörerna är inspirerade av Shinjuku. Mmmmmmm...
Black Rain - Svärd, motorcyklar och superb musik.
Min japanske vän - Kontorsliv i Japan, hur det funkar.
Lost in translation - Hur det är att vara anhörig till en gajin i Japan.
Fast and the furious: Tokyo drift - Eh, ja. Men den är aktuell och på rätt tema.

Själv känner jag att jag är alldeles för svag på den Japanproducerade delen. Det borde finnas mycket mer film än den som är gjord av Kurosawa och Miyazaki. Så hjälp mig nu, vad behöver jag se för att överleva i det underliga landet på andra sidan jorden? Vad har jag missat?

Andra bloggar om: Japan, film, Japansk film, Akira Kurosawa, Hayao Miyazaki

Kartläggning över Syriana

En bit från kartläggningen av vad som händer i filmen Syriana.
För alla oss som gillade Syriana (2005), men hade lite svårt att hänga med i vad som händer och varför; en väldigt bra kartläggning över hur allt hänger ihop i filmen. Smart. Innehåller spoilers för den som inte sett filmen. [via Mymarkup]

Andra bloggar om: Syriana, film, George Clooney

Johnny Drama räddar Poseidon

Johnny Drama in action.
Jag vet att rubriken på den här posten kanske låter lite överdriven och obegriplig, men ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att det stämmer. Johnny Drama räddar faktiskt magplaskfiaskot Poseidon (2006) - och det rejält.
  Låt oss ta det från början. Johnny Drama är en före detta skådis som försöker hanka sig fram i Hollywood, och en av de fyra huvudkaraktärerna i tv-serien Entourage (inte inköpt till Sverige än vad jag vet, men tro mig - den kommer!). Han är bufflig, gåpåig och inte alltid helt rumsren. Men givetvis är han helt underbar och jag tycker att han, tillsammans med agenten Ari Gold, är en av tv-seriens stora behållningar. Han spelas av begåvade Kevin Dillon som tyvärr fått stå lite mycket i bakgrunden för sin bror Matt.
  Så, vad har Johnny Drama med Poseidon att göra? Vid första anblicken ingenting alls. Men en tio minuter in i filmen dyker han upp. Lika bufflig som vanligt. Med det där speciella sättet att prata när han kör ner hakan mot bröstet. Och det är totalt klockrent!

Johnny Drama spelar Lucky Larry.
Om tv-seriens Johnny Drama någonsin fick en filmroll skulle karaktären Lucky Larry vara hans. Lucky Larry är Johnny Drama - eller om det nu är tvärtom.
  Kevin Dillon spelar Johnny Dramas agerande som Lucky Larry på ett oerhört stiligt sätt. Även om han bara får vara med i några få minuter gör det, nästan, filmen värd att se (i alla fall på hyrdvd). För vad som händer är att Poseidon som film får ett helt nytt ljus på sig. På ett nästan Berthold Brechtigt sätt tvingas publiken att bli medveten om att Poseidon bara är en film. Det är så mycket fiktion att det till och med är påhittade karaktärer som spelar rollerna. Och Freddy Rodríguez (Six Feet Under) kypare Valentin gör inte saken bättre.
  Poseidon slutar som en ironisk studie över hur man gör (eller inte gör) en katastroffilm och det är nästa så att man sitter och väntar på ett "cut!" och att filmarbetarna plötsligt visualiserar sig mitt i vattenmassorna med bommar, grips och stativ i högsta hugg. Och att Johnny Drama pustar ut på en pall efter en bra insats, medan han försöker att kika under kjolen på en av sina kollegor.
  Jag undrar om det här är ett nytt fenomen, när karaktärer som vi känt och nästan levt med i flera år plötsligt hamnar i en filmroll. Vem kan någonsin se någon annan än Jack Bauer vad Kiefer Sutherland än tar sig för, eller Carrie i varje rolltolkning som Sarah Jessica Parker gör? Att som Kevin Dillon ta det hela ett steg längre och istället för att försöka tvätta bort sin tv-seriekaraktär förvaltar honom och låter honom få sina egna minuter i ramljuset - det är helt enkelt underbart!

Andra bloggar om: Poseidon, Entourage, Johnny Drama, film, tv, tv-serie, Kevin Dillon