Zombiebrudarna vi inte kan vara utan

Ingen zombiefilm är en äkta zombiefilm utan tuffa tjejer som sparkar skiten ur filmens monster. Helst ska de, tjejerna alltså, vara vältränade, kaxiga, missanpassade, grova i munnen, ha kort hår och vara klädda i linne.
  Antagligen finns det något estetiskt och intressant samband mellan tuffa tjejer och ruttnade lik som rör sig. Kanske är det kontrasten? Eller också är det David och Goliat-syndromet där fighten blir så mycket bättre om ena parten bara är 1,70 lång och mager som en sticka.
  Här är Filmomats topp fem över de tuffaste, läckraste och hårdaste zombieslaktarna.


MILLA JOVOVICH (Resident Evil)
Strålande snygg i tighta kläder i starka färger är Jovovichs Alice hårdast av dem alla. Vild och arg slåss hon mot vem som än står i hennes väg. Hennes specialitet är att volta runt en anfallade zombie genom att ta stöd med fötterna mot en vägg. Snyggt!


ONA GRAUER (House of the Dead)
Karaktären Alicia (ser vi ett namnmönster här kanske?) är alltid klädd i svart läder och är en mästare på att hugga ner zombies med ett slag och hanterar vapen som aldrig tycks få slut på ammunition.


SARAH POLLEY (Dawn of the Dead, remaken)
Polleys Ana ser egentligen inte mycket ut för världen. Men när det väl gäller och zombierna äter sig igenom dörren är hon både smart och snabb, och hon tar de där kvicka besluten som leder till flest döda zombier.


LINDY BOOTH (Dawn of the Dead, remaken)
Booths Nicole är den där ynkliga gnälliga tjejen som först mest verkar stå i vägen (och komma alldeles för nära farliga zombier), men det vänder och efter den första blodnerstänkta tröjan är hon inte rädd för att fortsätta slakten.


SIENNA GUILLORY (Resident Evil: Apocalypse)
När Guillorys Jill inte surar eller bråkar med Alice är hon stenhård med vapen och går alltid först, med mycket bestämda steg, för att möta zombieinvasionen.

BUBBLARE:
Inte så många zombies i sikte, men när det gäller att slakta filmmonster är Sarah Michelle Gellars Buffy onåbar på första plats.

Svenska kvalitetszombier på gång!

John Ajvide Lindqvists succéroman från förra sommaren, Låt den rätte komma in, håller på att filmatiseras av Tomas Alfredsson, med inspelningsstart nu till vintern. Eftersom Ajvide Lindqvists nya roman Hanteringen av odöda* blivit en lika stor succé som föregångaren kan vi hoppas på att även den kommer att filmatiseras. Det skulle innebära svensk kvalitetszombiefilm till 2007. Yey!

* Ja, den svenska termen är vandöd, men JAL avhandlar terminologin rätt bra i boken, läs den innan du kommenterar.

Sao är Filmomats gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats gästande filmfantast.

Så räddar du dig från en filmzombie

Zombier kan se ut hur som helst. Här två rätt stiliga exemplar
från filmen Plan 9 from Outer Space.
Ok, vi vet alla att zombier bara finns på film (och kanske på Haiti). Men det gör dem faktiskt inte mindre läskiga, utan kanske till och med mer. För om ingen egentligen träffat en zombie, hur sjutton ska man då veta hur man ska överleva en!?
  Ta det lugnt och andas ut. Filmomat vet precis hur man överlever en zombieinvasion.

PLATSERNA:
Först och främst måste du ha ett riktigt bra ställe att gömma dig. Det är det absolut viktigaste när du stöter på zombier. Gömstället är bra att ha för att vila upp sig eller hämta förnödenheter. Ställen du ofta har att välja på är övergivna hus, låsta köpcentrum eller militärkulvertar under jord.
  Tänk på att välja platser med reservutgångar så att du snabbt kan hitta alternativa vägar om den vanliga entrén blir full av zombier. En trappa är alltid en bra zombiefälla; vält en zombie så ramlar alla. Om du dessutom hittar vattentunnlar eller avloppsledningar att krypa i under jord är det toppen, zombier kan nämligen inte klättra i stegar.
  Om du verkligen vill hålla dig undan zombier ska du bege dig till en skog. Av någon anledning trivs zombier nämligen bäst i en lätt trashad storstad. Men glöm att du är säker i vatten! Dagens moderna zombier har nämligen lärt sig att gå under vattnet.

PRYLARNA:
Näst efter gömstället kommer, så klart, vapen. I det här läget (med gatorna fulla av zombier) är alla vapen bra vapen. Men det finns grejer som gör extra mycket susen; vapen som på olika sätt avlägsnar huvudet från dina anfallare. Det kan vara allt från spadar, motorsågar, pistoler, borrar till gasolbrännare.
  Ok, nu kan du försvara dig och gömma dig. Nästa sak på listan är att kunna förflytta sig. Således, du behöver ett fordon. Ju större bil desto bättre, eller ju snabbare motorcykel desto bättre. Det är egentligen bara en fråga om smak. (Så tillvida du inte ska genom en totalt packad hord av zombier, då ska bilen vara så stor att de inte kan välta dig.)

ATTITYDEN:
Kom ihåg, det är aldrig synd om zombier. Inte ens om det är din mamma som står nedanför fönstret och hugger med käkarna. Så länge det finns zombier kommer det fler zombier.
  Håll dig borta från lustigkurrar. De har en otäck egenskap att alltid dra till sig zombier och de blir alltid bitna. Vi säger inte att du ska överge någon, men håll distansen.
  Viktigt att veta är också att det inte bara är zombier som vill dig illa. Om det är totalt kaos ute på stan kan även militär och polis vända sig mot dig.

EGENSKAPERNA:
Lite beroende på var och när du är så har zombierna olika styrkor. De kan vara både väldigt snabba eller väldigt tysta, väldigt starka eller väldigt sluga.
  Bra egenskaper vid en zombieinvasion är alltså: bra hörsel (zombier smyger tyst), doftsinne (om just dina zombier luktar kan du antagligen upptäcka dem den vägen istället för att lyssna efter dem), snabbhet (du kan i princip inte springa ifrån en snabb zombie, men du kan komma undan genom att slinka igenom trånga passager eller snabbt välta ner föremål mellan er), styrka (om en zombie kommer riktigt nära måste du vara tillräckligt stark för att hålla undan dess huvud och tuggande munnar, medan du tänker ut andra vägar att ta dig därifrån) och slutligen; tänk inte för mycket. Ställ inte frågor som "varför kan en zombiehand röra sig trots att jag huggit av den?" eller "kan de verkligen tänka, deras hjärnor är ju bara mos" eller "är det rimligt att en zombiesmitta sprider sig så fort?".
  Om vi visst allt om zombier vore det väl inte lika kul, eller hur?

Fem klassiska zombietyper

Klassiska zombier som börjat ruttna.
Filmvärlden har lika många olika slags zombier som det finns massmördare eller spöken. Det kan vara allt från alienepidemier som sprider sig över världen till besatthet från högre makter. Men vilka är de vanligaste förekommande zombietyperna i film? Filmomat har kartlagt!

Den förgiftade zombien - är drabbad av radioaktivitet eller kemikalier. Vanligaste förekommande sorten i film. Ofta har myndigheter eller regeringen något fuffens för sig som har föranlett zombiespridningen.
Filmexempel: Night of the Living Dead-filmerna, Re-Animator, Redneck Zombies

Demonzombier - är besatta av demoner, djävulen eller andra onda andar.
Filmexempel: Evil Dead-filmerna

Sjukdomszombien - har blivit smittad av en infektion. Även här är myndigheter inblandade.
Filmexempel: Braindead, Resident Evil-filmerna

Spökzombien - är rastlös och har saker att uträtta innan den får ro. Ofta rör det sig om hämnd.
Filmexempel: My Boyfriend's Back, Creepshow's water zombies, Uncle Sam

Alienzombien - har uppväckts av aliens och går ofta deras ärenden i kampen om att ta över jorden.
Filmexempel: Alien Dead

Zombiefilmer på gång

Zombiefilmer är just nu lite inne på andra andetaget. Det var en poppis genre på 70-talet och nu känns det som att zombierna har börjat resa sig igen. Och filmerna är inte alls lika mycket b-horror eller ironiska splatterfilmer som de en gång var.
  Här är en lista över zombiefilmer som är på gång och som du inte bör missa under det kommande året:
Day of the Dead (2006) - Remaken på George A. Romeros film från 1985.
Resident Evil: Afterlife (2006) - Tredje gången gillt för Milla Jovovichs Alice.
The Fog (2005) - En remake av John Carpenters film från 1980.
Slither (2006) - James Gunn (Dawn of the Dead) gör ny zombiefilm om aliens som gör bybor till zombier och mutanter.
Undead (2003) - Bröderna Michael och Peter Spierigs film om en zombieinfektion som sprider sig över Australien. Svensk biopremiär i november.
Corpse Bride (2005) - Tim Burtons dockfilm handlar väl egentligen inte om zombies i den vanliga bemärkelsen, men är dock en film om levande döda. Och bör definitivt ses! Premiär i november.
Fido (2006) - zombiekomedi med Carrie-Anne Moss om en pojke och hans bästa vän, en gigantisk zombie - som gärna äter grannarna till frukost.

Har vi missat någon film? Hör av dig!

The Zombie Movie Encyclopedia

För den som inte kan få nog av zombier på film rekommenderar Filmomat boken The Zombie Movie Encyclopedia (2001). Boken tar upp över 200 zombiefilmer från ett spann av 65 år, med start på 1930-talet. Boken är uppdelad i fem stora kapitel med titlar som The Early Film Zombie (1932-1952), The 50's and 60's: Tension and Transition (1952-1966), The Stabilizing of the Contemporary Zombie Mythos (1966-present), The Golden Age (1968-1983) och The Mid-80's Spoof Cycle. Boken är skriven av Peter Dendle, som bland annat även skrivit boken Satan Unbound: The Devil in Old English Narrative.
  The Zombie Movie Encyclopedia finns bland annat på Bokus för 328 kronor.

Ett måste för zombiefilmälskaren!

Zombieutvecklingen från 60-talet till idag

Fenomenet zombiefilm har funnits ett bra tag. Jag är inte säker på vilken film som skulle kunna tituleras världens första zombiefilm, men jag antar att White Zombie (1932), med Bela Lugosi, är en rätt bra aspirant.
  Trots att zombier är döda så har de evolverats och utvecklats genom åren. Jag tänkte göra en kort genomgång av zombiernas utveckling, utifrån de mest populära zombiefilmerna. Genren blev ju riktigt poppis först på 60-talet, därför hoppar jag över de 30 första åren (dessutom har jag inte sett just de gamla rullarna).

Night of the Living Dead (1968) - Det här är zombiemästaren George A. Romeros första film. Hans syn på zombier har både kopierats av och influerat många andra filmer. Hans zombier är enkla och make-up:en består till stor del av utsmetat fejkblod. Det som kännetecknar Romeros första zombier är att de är extremt fokucerade på vad de ska uträtta. De rör sig långsamt, kryper runt i skuggorna och rör sig i grupp, långsamt vaggandes mot huset.

Dawn of the Dead (1978) - Till den här filmen hade Romero betydligt mer pengar att leka med. Filmen är i färg, vilket krävde bättre zombiedesign och tillät fler närbilder. Till sin hjälp hade Romero make-up-geniet Tom Savini. Den här filmens zombier är mer aggressiva, men också mer märkbart korkade. Och Romero drar sig inte för att driva med dem.

Day of the Dead (1985) - Tom Savini satsade stort på effekterna till den här filmen, och för första gången börjar zombierna att se riktigt äkta döda ut. (Att jämföra med den tidigare "skådis bakom en mask"-känslan.) Dessutom fortsätter Romero att leka med sina monster och har skapat zombier utifrån vem de var som levande. Således kryllar filmen av "yrkeszombier" klädda som poliser, dansare eller chefer. Dessutom bygger filmen till viss del på idén att zombier både kan lära sig saker och minnas sitt liv som människa. Zombierna har således gått från att vara rena monster, till att fullt ut bli människor som förvandlats till monster. En viss skillnad.

The Return of the Living Dead (1985) - Dan O'Bannon tar i den här filmen Romeros humor ett steg längre och gör genren till ren komedi, givetvis på zombiernas bekostnad. I den här filmen händer dessutom något helt nytt; zombierna blir snabba och kan inte skadas av kulor.

Braindead (1992) - Peter Jacksons, vid det här laget kanske mindre kända, zombiefilm introducerar två nyheter. För det första kan zombiernas kroppsdelar leva (nåja) och röra sig på egen hand, separerade från resten av kroppen. Och för det andra får zombierna en sexdrift.


Resident Evil (2002) - Ett hopp på tio år ger oss, kanske för allra första gången, smarta zombier som både kan luras men också till viss del förstå vad människor säger. Dessutom innehåller filmen rejält otäcka zombiefierade hundar - brrr!


28 Days Later... (2002) Den här filmen har egentligen inga riktiga zombier, men zombieliknande människor som, även om de aldrig äter människor, i stort agerar precis som vanliga zombier. Dessutom är de här monstrena rejält snabba.


Dawn of the Dead (2004) - Zack Snyders suveräna remake av filmen från 78. Även här är zombierna snabba och aggressiva. Filmen innehåller dessutom en gravid zombie som föder ett zombiebarn, helt nytt (om man bortser från Peter Jacksons zombiebabyförsökt).


Land of the Dead (2005) - Romero är tillbaka efter ett zombieuppehåll på nästan 20 år. Och nu händer det saker. Romeros nya zombier är inte bara riktigt smarta, de kan dessutom kommunicera med varandra och agera som ett kollektiv mot ett gemensamt mål som inte innebär att äta människor. Dessutom upprepas det gång på gång i filmen hur mycket och hur illa de luktar.

Därför är zombies skräckfilmens läskigaste monster

Zombies är bland det läskigaste som kan förekomma i skräckfilm. Deras otäckhet slås eventuellt bara av barn besatta av djävulen - men det är rätt illa ändå.
  Här kommer min lista över varför zombies är skräckfilmgenrens läskigaste monster:
1. De är döda, men rör sig ändå. Kan det bli otäckare?
2. Deras yttersta mål är att äta upp dig, om de så ska dö (ännu mer) på kuppen.
3. Det spelar ingen roll hur mycket du hugger i dem, skjuter sönder dem eller avlägsnar vad man tror ska vara deras viktigaste kroppsdelar (huvudlösa zombies, brrr) de försöker ändå få fatt i dig. Om de så ska kräla genom gyttja.
4. De kan smyga utan att någon hör någonting. Och plötsligt är de bara där, så nära att du åtminstonde borde ha känt lukten av dem.
5. De sprider sig blixsnabbt. En vanlig inkuberingstid brukar ligga runt en timme, på en dag har de tagit över en hel stad.
6. Det går överhuvudtaget inte att resonera med dem. De kan inte tala, bara bröta - och även om de försökte förstå vad du säger är du för dem bara mat som låter munnen gå.
7. De är oerhört beslutsfasta och vägrar att ge sig - någonsin.
8. De dödar varandra för mat och vägrar att gruppera sig eller fungera som kollektiv. Människoätande anarkister - otäckt!
9. De saknar (oftast) känslor och kommer aldrig ihåg vem du är, även om det är din fickvän, din pappa eller närmaste granne - alla vill de äta upp dig.
10. De är korkade och lätta att lura - men låt dig inte förledas av att du lyckats lura in dem i en garderob eller bakom en låst dörr. Förr eller senare kommer de tillbaka, om de så ska äta sig ut.

Filmomats zombievecka

Idag börjar Filmomats första temavecka (förhoppningsvis följd av många fler). Med anledning av Land of the dead, som hade premiär förra fredagen, tänker vi köra stenhårt på temat zombies!
  I väntan på första inlägget, som puttrar på för fullt, tycker vi att ni ska läsa Filmomats kritiska recension av George A. Romeros "Ultimate Zombie Masterpiece": Land of the dead. Mycket nöje!

ZOMBIEPOSTER:
26/8 - Därför är zombies skräckfilmens läskigaste monster
27/8 - Zombieutvecklingen från 60-talet till idag
28/8 - The Zombie Movie Encyclopedia
28/8 - Zombiefilmer på gång
29/8 - Fem klassiska zombietyper
30/8 - Så räddar du dig från en filmzombie
31/8 - Svenska kvalitetszombier på gång!
31/8 - Zombiebrudarna vi inte kan vara utan
1/9 - Sveriges mest kända livs olevande zombier
2/9 - Fem steg för zombiemissbrukaren
2/9 - Intervju med zombiefilmens gudfader

Walk the Line sanslöst snygg

Vi har ju tidigare skrivit om Johnny Cash-filmen Walk the Line med honungslena Reese Witherspoon och sockersöta Joaquin Phoenix. Bakom regin står James Mangold (Girl, Interrupted (1999) och Cop Land (1997). Filmen, som alltså handlar om musikern Johnny Cash liv har troligtvis Sverigepremiär nästa vår och kommer antagligen att vara fullproppad av bra musik.
  Nu har det dykt upp bilder från filmen, som enligt imdb.com har status post-production. Titta och njut, för det här kommer helt säkert att bli en riktigt snygg film!

För mycket sympati i Land of the Dead

Otäcka, men sorgsna, zombies gör ingen film.
För mig betyder zombiefilmer skräck. Jag vill se zombies komma vacklandes mot mig med sina tysta steg (inga smyger så bra som zombies), sina tomma blickar, utsträckta händer och lufttuggande käkar. Och av alla zombies på film har jag alltid tyckt allra bästa om George A. Romeros.
  Det gör jag fortfarande. Fast nuförtiden är det inte samma känslor, jag tycker inte om dem för att de gör mig kallsvettig av skräck, utanför att jag (ack och ve) tycker lite synd om dem.
  När uppgifterna dök upp om att George A. Romero höll på med "His Ultimate Zombie Masterpiece" tänkte jag att nu jäklar, nu kommer den - Romerofilmen som vi väntat på i 20 år. Härligt. Men jag anade aldrig att Romero hade fått känslor för sina monster och bestämt sig att göra en fackförbundsfilm för zombies.
  Land of the Dead är en enda lång proklamering för hur dåligt världens zombies mår och hur illa vi människor behandlar dem. Ack, vilka svin vi är som skjuter på dem tills de knappt kan röra sig, eller låter dem fightas i burar som om det var tuppfäktning. Och titta här, de har ju faktiskt känslor. Även en zombie kan känna sorg.
  Visserligen är zombierna i Romeros nya film rätt otäcka, de har blicken, kroppsspråket och fantastisk make-up. Men att se dem försöka använda sina döda och mosade hjärnor till att leva i ett för dem normalt samhälle är inte lätt. Jag vill ju se dem ryta!
  Således faller Land of the Dead jäkligt platt. För vad är en zombiefilm värd om man som tittare fattar sympati för filmens monster? Vadå, ska jag sitta och heja på zombieserna* är det tänkt?
  Kanske är det så att vi zombiefilmsälskare får vänta på remaken av Land of the Dead? För Dawn of the Dead (2004), som kom härromåret, är långt mycket bättre än vad George A. Romero lyckats prestera nuförtiden. Romero har uppenbarligen blivit för blödig för zombienischen.

* Försök själv att böja det där ordet - det är inte lätt!

Mörk trailer för nya Harry Potter

Nu är den här, för alla som fastnat i Harry Potters magiska nät; trailern för nya filmen Harry Potter and the Goblet of Fire. Enligt alla rykten ska den här filmen vara mörkare, mer våldsam och tilltala en vuxnare publik. Bra så. Jag tycker personligen att filmversionen av ungdomsböckerna om Potter blivit lite väl mesiga.
  Dessutom tycker jag att filmens affisch (i alla fall den som imdb.com tillhandahåller) säger en del om vilken sinnestämmningen filmen ska förmedla. Det här kan mycket väl bli den bästa Potterfilmen hittills.
  Trailern hittar du här (tyvärr textad på franska, men det stör inte så mycket).

Steamboy fungerar inte alls

Än så länge inte så mycket folk vid utomhusbiografen i Tanto i Stockholm.
Jag tror att jag talar för hela Filmomat när jag skriver att gårdagens visning (Sverigepremiär) av filmen Steamboy (2004) inte var något vidare. Alltså, visningen var ju ok (trevligt med bensträckarpaus samtidigt som filmrullebytet) men själva filmen; den fungerar helt enkelt inte.
  Handlingen i korthet; Året är runt 1860 och pojken Davids Rays familj har i flera generationer arbetat med ånga och maskiner. Men plötsligt hamnar han mitt uppe i en kamp mellan ont och gott där den ena fantastiska maskiner efter den andra försöker att ta ihjäl folk och andra maskiner, och där Davids Rays goda farfar är redo att döda Davids Rays onda pappa för att rädda världen. Det blir väldigt mycket ånga, väldigt många exploderande rör, väldigt mycket vatten och luft som sprutar och väldigt väldigt lite handling eller intressanta porträtt.
  Allting är så enkelspårigt att man nästan undrar om det är så att tecknarstudion bakom filmen först hittade en ny tuff teknik och sedan kom på en film som skulle passa. Ja, så illa är det.
  Och det är konstigt att Katsuhiro Ôtomo, mannen bakom strålande Akira (1988), så totalt har tappat greppet.
  Men bortsett från filmen så satt Filmomat riktigt bra i solstolar och med filt, popcorn, chips, choklad och icke barntillåtna drycker. Så vi hade överlag en riktigt trevlig kväll.

Gratisfilm i Tanto

Steamboy visas imorgon söndag.
Som vi tidigare skrivit visar Stockholms Filmfestival gratisbio i Drakensbergsparken, Tantolunden i Stockholm, den här helgen. Avverkade filmer så här långt är In The Mood For Love (i torsdags) och Casablanca i går.
  Ikväll visas Amelie från Montmartre (2001) och imorgon tecknade Steamboy (2004). Packa picknick-korgen full, ta med en filt och gör som Filmomat - förträng att det är höst och titta på utomhusfilm i den varma (!) sommarkvällen.
  Sedan undrar jag, hur nördigt är det egentligen att liveblogga från en biovisning? Det är ju inte ofta man får chansen liksom...

Paul Giamatti i actionroll

Kan den här killen verkligen spela bad guy?
Filmen Shoot 'Em Up (2006) kommer antagligen att bli årets film, nästa år vill säga. Det är nämligen något så udda som en actionfilm med brilliant manus (det är i alla fall vad som sägs) och duktiga skådespelare. Glöm dumvåld med Vin Diesel och Steven Seagal, det här ska bli skjuta med hjärna.
  Bakom manus och regi står Michael Davis (okänd för mig, någon som vet vem han är?) och rollistan bokstavligen pumpar av bra namn; Clive Owen, Monica Bellucci och ingen mindre än Filmomatfavoriten Paul Giamatti. (Jag vet, han är lika otippad i en actionfilm som ovan nämda Vin skulle vara i tredje delen av Krzysztof Kieslowskis Dekalogen.) Sidewaystimida Giamatti ska dessutom spela filmens bad guy. Tro mig, det här kommer att bli mycket intressant.
  Enligt filmtidningen Empire har vissa av scenerna i Shoot 'Em Up redan titulerats "John Woo's wet dream". Härligt!

Bale bär upp Batman Begins

Den här texten tar upp en detalj ur filmens handling. Om du är orolig att det ska sabba en trevlig biokväll rekommenderar jag att du bara läser den första halvan av recensionen.
Efter att ha skruvat upp förväntningarna på nya Batman Begins, så till den grad att jag käkade upp biogodiset innan filmen för att inte blir störd när den väl drog igång, förstår jag nu i efterhand att det är helt fel sätt att närma sig en film. Skitfel helt enkelt.
  Och när jag nu tänkte ge mig på att bena ut vad som var bra och kanske lite mindre bra med filmen inser jag att de flesta intrycken skyms av min totala brist på filmrutin. Regel nummer ett: Förvänta dig aldrig att en film kommer att bli årets bästa. Ingen film kan leva upp till sådana förväntningar.
  Nåja, årets bästa kanske är att ta i, i det här fallet. För den titeln finns det andra aspiranter att rynka på näsan åt i sann "men jag hade ju förväntat mig så mycket mer"-anda.
  Men missförstå mig inte, Batman Begins är en riktigt bra film. Men den är ju långt i från den film jag suttit på jobbet och drömt om.
  Christian Bale är, som jag tidigare konstaterat, den perfekta Bruce Wayne med sin vältränade kropp, sina korrekta 188 cm och sina näst intill fåniga överklassminer.
  Men på Bales andra sida står antagonisten Liam Neeson som gör ett riktigt dåligt jobb. När jag tänker efter så kan jag nog räkna upp filmerna där Neeson varit bra på min ena hand. Och i Batman Begins är han svagare än på länge. Han lyckas varken se ond eller kraftfull ut. Och även om han givetvis ska föreställa en smart, och inte alls musklig, skurk fungerar han inte alls. Dessutom stör jag mig något grymt på manusbristen där Neeson (efter att han satt eld på Bruces herrgård) vräker ur sig: "You burned down my house and left me for dead. Now I´m returning the favour", när alla ju vet att Bruce faktiskt riskerade sitt eget liv för att rädda honom ur ovan nämda flammor. Klantigt!
  Så, om Neeson är filmen ena svaghet så är regissören Christopher Nolans rastlöshet den andra. Jag förstår också att han vill komma förbi filmens "tråkiga" och inledande sekvenser där bakgrunden till Batman läggs, och istället komma vidare till de scener där han får frossa i sin höga budget och alla specialeffekter. Men efter åtskilliga bra och mindre bra Batmanfilmer är nog det vi i publiken egentligen vill se mer av just den förklarande delen av filmen. Vi vill ju se Bruce tränas till fladdermushämnaren, action i Gotham City har vi faktiskt sett förut.
  Men, det bör helt klart påpekas att om Christian Bale är filmens ena styrka så är just scenerna i Gotham City filmens triumf. Aldrig har väl domedagen och mörkret varit så intensivt i serietidningsstaden. Scenerna är täta, svarta, bra klippta och ärligt ondsinta. Framför allt ger det oss en förståelse för (som de tidigare Batmanfilmerna så totalt misslyckats med) att Gotham City inte är någon sund stad att leva i.
  Den filmen jag satte mig i biosalongen för att se kommer nog aldrig att gå upp på biograferna. Men den film som Nolan så skickligt levererar är ett naturligt steg efter geniala Memento (2000), och jag kan inte konstatera annat än att jag redan nu har börjat drömma om de kommande Batman-filmerna som utlovats.

Bond rör på sig

Det finns bara en riktig James Bond. Ack, Sean - varför var du tvungen att bli gammal och gråhårig?
Vi har inte alls rapporterat något om nya Bond-filmen Casino Royale, kanske mest för att det varit ganska tyst om den, men nu tycks produktionen i alla fall börja röra på sig. (Inspelningen startar dock först i början av 2006.)
  Den stora frågan när det gäller nya filmen är givetvis vem det blir som ska spela Bond. Vad vi hittills vet är att Pierce Brosnan tackat nej till fler filmer - med motiveringen att han kände sig så fånig som Bond.
  Han säger bland annat så här till tidningen The Mirror [via Digital Spy]:

I had all these stupid one-liners and loathed them. I felt like such a phony. It never felt real to me and I never felt I had complete ownership of the role. I'd look at myself in the suit and tie, and think "What the heck am I doing here?"

Den senaste skådespelaren som varit aktuell för rollen är Hugh Jackman - som även han tackade nej. Så här skriver webbplatsen Dark Horizons:

Jackman's friends insist that he was simply too busy, while others imply that the part "has become a role for an "up-and-coming" actor and not an established personality". There are also suggestions Jackman feared he would be stereotyped in the role.

I våras dök det även upp röster om att det den här gången skulle få bli en mörkhyad James Bond. Förslag på namn var bland annat Denzel Washington.
  Här finns fler förslag på nästa Bond och det går även att rösta; vad sägs om Jude Law, Colin Farrell eller Clive Owen? Och enligt rykten har Goran Visnjic (Welcome to Sarajevo (1997) och Dr. Luka Kovac i tv-serien ER) till och med blivit testfilmad för rollen. Men om det hela föll väl ut vet vi inte än.
  Bestämt i det här läget är i alla fall att Martin Campbell (som gjorde GoldenEye med Brosnan 1995) ska regissera filmen, som är baserad på Ian Fleming allra första bok om Bond, från 1953. Boken finns förövrigt redan inspelad som en plojfilm från 1967 med bland annat Peter Sellers, Orson Welles och Woody Allen.
  Men vem skulle du helst se som den nye Bond? Själv är jag nöjd med nästan vem som helst, så länge Orlando Bloom inte kommer och fuckar upp filmvärldens störste kvinnotjusande gentleman.

Christopher Walken for president 2008

Kan det verkligen komma något gott ur det här?
Det har blivit en del skvaller här på Filmomat den senaste tiden, och här kommer lite till. Jag vet inte om det här är gamla nyheter, eller kanske inte ens sanna, men enligt den här webbsidan tänker Christopher Walken ställa upp som presidentkandidat till USA-valet 2008.
  Udda, men varför inte? Det har ju gått bra för både Ronald Reagan och biffen Arnold Schwarzenegger.
  Fast jag är dock lite misstänksam till hur Walken står politiskt. Så här skriver han, bland annat, på webbsidan walken2008.com:

I am a huge supporter of the military. I have always thought of them as our guardians.

och ...

I'd met Chris Reeve several times before he died, and after having met him it is tough to be against stem cell research.

Ska man skratta eller gråta?

Julia Roberts lämnar Hollywood?

Lämnar Julia oss för alltid?
Nu droppar de av en efter en. Vi skrev för några månader sedan om Sean Penns beslut att ta en paus från Hollywood och skådespelaryrket. Nästa person verkar inte bli någon mindre än, otippade, Julia Roberts.
  Enligt uppgifter ska den 37-åriga skådespelerskan (som inte gjort någon huvudroll sedan Closer (2004) nu ha tröttnat på livet i Hollywood och ska istället koncentrera sig på sina tvillingar Phinnaeus och Hazel, och på sin man filmaren Daniel Moder.
  Så här skriver wtev.com:

She [Roberts] has just one more career goal left to achieve. A friend tells the National Enquirer: Julia is done with Hollywood and starring in a Broadway play is the chance to make a graceful exit. She wants her kids to be able to look back on her career as something more than just the star of Pretty Woman (1990).

Jag tror inte att Julia Roberts behöver oroa sig över att alltid bli förknippad med Pretty Woman. För även om jag personligen inte är något stort Robertsfan så har hon ju gjort några bra filmer, Erin Brockovich (2000), Closer, America's Sweethearts (2001) och Full Frontal (2002) , även om hypen runt henne tycks växa ju färre filmer hon gör och ju mindre roller hon får (på senaste tiden har hon ju inte varit "stjärnan som axlar huvudrollen" i de filmer hon förekommit).
  Jag har dock svårt att tro att det här är det sista vi ser av Julia Roberts. Det skulle inte förvåna mig om hon förr eller senare dyker upp i en härligt Hollywoodromantiskt film igen.

M. Night Shyamalans Lady

M. Night Shyamalan (bilden) är på gång igen med en ny film; Lady in the Water (2006). Kul! Shyamalans filmer är lite hata/älska filmer för mig, jag tyckte väldigt mycket om Signs (2002) men var inte alls speciellt förtjust i Unbreakable (2000). Men även om Shyamalan inte lyckas till 100% varje gång är han fenomenal på att få fram obehagliga känslor som långsamt och mörkt växer fram i magen hos sin publik. Hans filmer är bitivs riktigt otäcka och han har ju blivit lite av ett geni på att bygga upp spänningen och sedan dundra på med oaväntade slut och vändningar.
  Lady in the Water handlar om en fastighetsskötare som plötsligt upptäcker att huset han jobbar i har en sjöjungfru i sin pool - det här kan nog bli ganska intressant. I rollerna ser vi bland annat Paul Giamatti, en av mina absoluta favoriter, och Bryce Dallas Howard, blinda Ivy i The Village, spelar The Lady.
  Filmen börjar spelas in nu i augusti, så vi får nog vänta minst ett år innan den kommer upp på bio här i Sverige. Och det ska bli riktigt kul att se den. Jag önskar att fler regissörer hade samma sinne för manusbearbetning som Shyamalan (som alltid skriver sina egna filmmanus).

Asiatisk kvartett

Det går mycket bra asiatisk film på bio just nu (i alla fall för oss som bor nära en storstad). Här är fyra filmer som inte bör missas!


Barnen som inte fanns
En film av Hirokazu Kore-eda, Japan 2004, 141 min
Fyra syskon lever lyckligt med sin mamma i en liten lägenhet i Tokyo. Alla barnen har olika pappor och har aldrig gått i skolan. Hyresvärden vet inte ens om att tre av barnen bor där, det är inte tillåtet med mer än ett barn per lägenhet. En dag lämnar mamman lite pengar och en lapp till det äldsta barnet och ber honom ta hand om sina syskon. Barnen gör sitt bästa för att överleva i sin egen lilla värld där de hittar på och följer sina egna regler. När de tvingas ge sig ut i världen utanför lägenheten rubbas den bräckliga balans som hållit ihop dem.


Hemligt begär
En film av E J-Young, Sydkorea, 2004, 124 min
En koreansk filmatisering av de Laclos roman Farlig förbindelse. Historien om promiskuitet och svek i 1700-talets Frankrike har flyttats till Korea under Chosun dynastins slutskede. Den oemotståndliga Lady Cho övertalar Cho-won, en kvinnotjusare, att förföra den unga Soh-ok som är hennes mans älskarinna. Cho-won har dock helt andra utmaningar i sikte. Romanen filmades 1988 av Stephen Frears med Glenn Close och John Malkovich i huvudrollerna. Hemligt begär får den att blekna i jämförelse i sina uttalat sexuella scener, nakenhet och fräckhet. Filmen är den största hittills i Sydkorea, både i budget och publiksiffror. En tredjedel av budgeten har använts till kostymerna och det är en scenografisk och bildmässig storfilm med några av Sydkoreas mest kända skådespelare i rollerna.


Beijing Bicycle
En film av Xiaoshuai Wang, Kina 2001, 115 min
Beijing idag. Guei anländer staden från landet och får jobb som cykelbud. För att få jobbet så måste han köpa den cykel han ska använda, hans arbetsgivare drar av på hans lön för detta. En dag när cykeln är nära betald så blir den stulen och Guei får sparken. Den som stulit cykeln är Jian, en student som behöver en cykel för att imponera på sina klasskamrater. En film som handlar om en man som försöker få tillbaks det som rättmätigt tillhör honom, men också om moderniseringen av Kina, kampen mellan klasserna, de fattiga från landsbygden och de utbildade i städerna.


Samaritan Girl
En film av Kim Ki-duk, Sydkorea 2004, 95 min
Yeo-Jin bor tillsammans med sin pappa i Seoul. Hennes bästa vän Jae-young prostituerar sig för att tjäna ihop pengar till en resa till Europa för de båda. Flickorna står varandra mycket nära och Jeo-jin både bevakar sin vän svartsjukt och hjälper henne kontakta torskar. När polisen gör en razzia på det hotell där Jae-young befinner sig så hoppar hon ut genom ett fönster och dör senare av sina skador. Shockad av sin väns död så börjar Yeo-Jin leta upp Jae-youngs kunder för att ge dom deras pengar tillbaks. En dag får Yeo-yins pappa syn på sin dotter tillsammans med en man på ett hotell. Vetskapen om vad hon håller på med förändrar honom. Han börjar förfölja de män som dottern träffat.

Flx, jag vill se dem alla - har du tid att gå på bio med mig?

Terry Gilliam i bråk om Bröderna Grimm

Terry Gilliam: Rör inte min film!
Terry Gilliam är, som bekant, på gång med filmen Bröderna Grimm. En film som jag ser fram emot trots att Matt Damon har huvudrollen.
  Men nu kommer det fram att det har varit en del gnissel under produktionen. Gilliam har nämligen blivit ovän med de två filmmogulerna Harvey och Bob Weinstein, som på olika sätt har lagt sig i produktionen. Bland annat har de nekat Gilliams val att ha med Samantha Morton i filmen, och istället krävt den mer okända Lena Headey. Samt klagat på att filmfotografen Nicola Pecorini jobbat för långsamt. Det är lite att jag börjar undra om det kanske är Weinstein, och inte Gilliam, som velat ha med Matt Damon i filmen?
  Så här skriver filmsidan monstersandcritics.com:

Tensions escalated to the extent that Gilliam refused to shoot for two weeks as he was so staggered by what he viewed as the Weinsteins' constant interference.
He fumes, "I'm used to riding roughshod over executives, but the Weinsteins rode roughshod over me."
But Bob Weinstein insists, "Any film involves the making of 10,000 decisions. "If you only concentrate on the few we had issues with, you ignore the 9,997 we left to totally to Terry."

Det kan inte vara lätt att vara konstnär och regissör, med elaka producenter som hänger en i hasorna och har åsikter. Men som John Campea, på The Movie Blog, så klokt påpekar: det är ju trots allt deras pengar och inte Gilliams, så jag antar han nog får rätta sig efter dem en del.
  Det viktiga är ju trots allt att filmen har blivit gjord, fast Matt Damon har huvudrollen...

Nu försvinner Sandrews

Så var det dags, biografkedjan Sandrews går i graven. I alla fall Sandrews i de former som vi hittills varit vara att se.
  Sedan Sandrews köptes upp av Triangelfilm, s/s Fladen och Atlantic Film den 2 maj i år har saker börjat röra på sig i Biografsverige. Bland annat har några av Stockholms finaste biografer fått besked om nedläggning.
  Sandrew, i sin nya skepnad, kommer att byta namn till Astoria Cinemas. Hm, hur ligger det i munnen egentligen? Cinemas? Lite fånigt tycker jag nog att det låter. Men det är i och för sig alltid ovant när stora företag byter namn.
  Så här säger bolagets vd, Mattias Nohrborg, om namnet i en pressrelease:

ASTORIA står både för det traditionella och det moderna. Det är ett namn vi tycker att vi kan leva med de närmaste åren. Ett namn som vi kan ta med oss in i framtiden.

Förutom filmvisningar kommer Astoria Cinemas att satsa på kaféverksamhet och dvd-försäljning i biograffoajéerna.
  Nu jobbar före detta Sandrews i raketfart för att få upp nya loggor, piffa upp biografer och programsätta höstens visningar. Nohrberg igen:

Vi arbetar för fullt med alla delar inom företaget. Och så här långt ser det bra ut, men vi är helt beroende av distributörernas vilja att placera stora filmer på kedjan. Vi har ökat biografsiffrorna med 36% jämfört med samma period förra året, så verksamheten går i rätt riktning. Och under hösten kommer många förändringar och förbättringar av kedjan att genomföras.