Filmomats Filmquiz #14

Förra filmquizet (som jag i vanlig ordning trodde skulle vara svårt) var ingen match för isecore. Rätt svar är givetvis Secret Window (2004).
  Filmen, som faktiskt är riktigt bra, fick en rätt undanskymd tillvaro i Sverige - trots att Johnny Depp spelar i huvurollen.
  Med anledning av vår finfina temavecka blir det en djungelfilm (i något vidare bemärkning) den här gången. Lämna din gissning i en kommentar. Vinnare, och rätt svar, kommer om några dagar. Lycka till!

Från vilken film är bilden hämtad?


Andra bloggar om: film, quiz, filmquiz

Anaconda vs Anacondas

Vem vet vad som simmar i det grumliga vattnet?
Jag vet inte vad det är med det här temat, men på något sätt drar det fram de värsta filmerna för mig. Rätt nyligen såg jag de två djungelfilmflopparna Anaconda (1997) och Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid (2004). Usel story, tamt skådespeleri och billiga effekter. Men inte desto mindre en djungelfilm i toppklass. Varför, måste man ju fråga sig. Jo, få djungelfilmer vågar utforska vatten så som dessa två. Och för det - full pott på poängskalan (om vi hade en vill säga).
  Den första filmen, som kom redan 1997, var egentligen inte speciellt dålig. Jennifer Lopez, Ice Cube, Jon Voight och Eric Stoltz i rollerna och en orm som faktiskt växer under filmens gång - och det är ganska stort. Handlingen i korthet är att ett gäng från National Geographic ska filma världens största orm, men de drabbas givetvis snabbt av både ormen och en totalt galen Voight. Det är långa, mörka scener när båten driver fram längs med Amazonasfloden (?) och flera bra vinklar där man ser ormen simma i vattnet vilket ger publiken en känsla av att befinna sig i floden. Djungelvatten i film gör sig ofta mycket bra. Man vet ju aldrig vad som finns där nere! Iglar, krokodiler, havsodjur och givetvis ormar av alla sorter.

2004 kom då vad man skulle kunna kalla en uppföljare. Den här gången händer det betydligt mer på land. Platsen är Borneo och forskningsgänget letar efter en så kallad Blood Orchid. En växt som tyvärr gjort att öns anacondas vuxit sig gigantiska. Filmen är full av raviner, ras ner för backar, fuktig djungeljord och mängder med ormgropar. Creepy. Bakom regin står Dwight H. Little (Murder at 1600) och han gör faktiskt ett ganska hyfsat jobb. Även om den här filmen skriker betydligt mer lågbudget än sin föregångare.
  Jag kan varmt rekommendera alla djungelfilmsentusiaster att se filmerna. Dock kanske inte samma kväll, det blir lite för mycket.

Andra bloggar om: film, djungelfilm, Anaconda, Anacondas

Djungel-George i 3D

Det lär inte göras en tredje Djungel-George efter tvåans flopp (t o m för att vara direkt-till-video). Fast om det hade det gjorts en tredje film hade vi gäna sett den i 3D, för att verkligen känna hur George och hans djungel klänger ut i biosalongen.

Nu verkar vi alla fall få det näst bästa. Brendan Fraser håller på och spelar in en moderniserad version av Jules Vernes Resan till jordens medelpunkt. Det kommer att bli en riktig matinéfilm, med ungdomar äventyr och allt i 3D.

Nu för tiden slipper man den värdelösa svartvita 3D:n med de där gamla rödgröna glasögonen så det skall bli spännande att se om den kommer till Sverige. Traditionellt har de stora kedjorna här hållit sig borta från 3D-filmer, men det vore roligt att se det någon gång på svensk bio.

Andra bloggar om: film, djungel, 3D, Brendan Fraser, Jules Verne

Vad har Jack Bauer i väskan?

What´s in the bag, man?
Jag har precis sett avsnitt 19 av nya 24, säsong fem. Serien har verkligen tagit tempo nu efter några halvtama episoder. Logan the Lip blir grymmare i takt med att underbettet växer och Jack sköter det mesta på egen hand, precis som det ska vara.
  Men så här 19 avsnitt in i säsongen kan jag inte låta bli att undra, vad har egentligen Jack Bauer i väskan? Den har hängt med där på höften sedan första avsnittet. Men har killen någonsin tagit något ur den, eller lagt i något? Inte vad jag sett.
  Annars så har ju Bauer imponerat stort i tidigare säsonger. Han verkar ha fått ner nästan vad som helst i sina tighta jeans. Men när han nu äntligen fått en väska tycks han inte längre ha nytta av förvaringen.
  Min tanke är att han kanske ska se lite ungdomligare, och kanske folkligare, ut med väskan nonchalant slängd över axeln?
  Fast jag undrar ändå ...och som Depth Charge sjöng i låten Hubba Hubba Hubba: "Hey, what's in the bag, man"?

Andra bloggar om: 24, Jack Bauer, tv, tv-serie

Utomhusklaustrofobi i Vietnam

Eli har redan skrivit om krigsfilm i djungel, och vi tänker väl alla på de filmer om Vietnamkriget som forsat över oss från USA. En lång rad filmmakare har försökt rättfärdiga, utreda eller förfalska ett smärtsamt historisk skede. En sak har de alla gemensamt, de har gjort sitt bästa att försöka förmedla den klaustofobiska panik soldaterna måste ha upplevt i det kriget, och de har alla misslyckats. Missförstå mig rätt här, oavsett politiska åsikter har jag älskat och lidit med dessa fiktiva vietnamveteraner hela min uppväxt. Några av de bästa filmerna någonsin är Vietnamfilmer i min bok. Men det krävdes en vecka i Mekongdeltat för att jag skulle kunna se filmerna med nya ögon. Det går inte att föreställa sig hur tät vegetationen är där utan att ha sett det med egna ögon. Växtligheten är som en tjock, ljudabsorberande vägg, och den finns överallt. Vid ett tillfälle kom en hel skolklass cyklande emot oss, klädda i färgglada kläder och skrikandes på tioåringars vis uppenbarade de sig som de var teleporterade och så fort de var runt kröken så var det som om de aldrig funnits. Mindre än tio meter bort!



Om en så ljudlig och synlig grupp människor bara försvinner, hur svår skall då inte en person som försöker gömma sig vara? När jag ser på samma filmer idag är det lättare att föreställa sig ångesten att gå ut med livet som insats i den miljön. Det är en rädsla som inget numerärt eller materiellt överläge kan råda bot på. En djungel som inte ens avlövningsmedel biter på kan ingen vinna över. ...och Amerikanarna fick mycket riktigt åka hem igen, besegrade av den mytiska djungeln.



Andra bloggar om: film, djungel, temavecka, vietnam

Djungeln som symbolvärde

Djungler används flitigt i film och det är ingen händelse, för djungeln har ett starkt symbolvärde för oss civiliserade 9 till 5-människor. Djungeln är stället där inga lagar gäller, eller om lagar gäller så är det den starkes (giftigaste,snabbaste, eller bara den med störst tänders) lag. Djungler är outforskade, ogenomträngliga, mörka, fuktiga och fyllda med mystik, skönhet, äventyr och skatter, men framför allt med faror. De är alltså lockande och livsfarliga som en allomfattande femme fatale.



De flesta av oss biobesökare är snarare en Alfie eller kanske en Baby snarare än en Crocodile Dundee, så hur kommer det sig att vi vet något om djungler. Hur kan vi till och med precisera det välkända, civiliserade stadslivet med begrepp som Storstadsdjungel (1956) eller Jungle Fever (1991)?

Personligen tror jag att det här är en självuppfyllande profetia från filmindustrin. De har sedan begynnelsen sålt på oss enkla historier som blivit spännande för att de är förlagda i en okänd miljö. Tarzanfilmerna kulminerade under 30- och 40-talen (men har aldrig riktigt dött ut) och den stora mängden djungelfilmer skapade en kollektiv bild av vad en djungel är, något som sedan används flitigt som dramaturgisk ingrediens, och framför allt symbol i filmer idag ...och vi älskar det!



Andra bloggar om: film, djungelfilm, temavecka

Djungler och krig

Apocalypse Now utspelar sig delvis i Kambodjas djungler.
Krigsfilmer gör sig väldigt bra i djungler (även om djungeln ibland visar sig vara en storstadsdjungel). Några av filmvärldens allra bästa krigsfilmer utspelar sig ute i naturen. Inte så konstigt, med tanke på att i alla fall USA:s krigsfilmer huvudsakligen, fram till för några år sedan, handlat om Vietnamkriget.
  Men vad är det med djungler som gör att de passar så ypperligt för krig? Jag tror att det till stor del beror på att få miljöer kan signalera så mycket skräck som djungler. Men för enkelhetens skull vill jag bena ner det i några punkter:
1. Otillgängligheten - djungler är per automatik svåra att ta sig igenom, det är som att naturen jobbar mot människan. Djungeln blir en belastning som försvårar och till och med dödar.
2. Tomheten - samtidigt som en djungel är full av träd, buskar och annan nästan kvävande natur är den skräckslaget tom. Tänkt dig följande scen: plutonen är ute och rekar bland träden och hör och ser inget. Inte en människa och knappt ett djur i sikte. Det är som världen ände och så långt bort från civilisation och vardag man kan komma.
3. Det okända - allt för många krig bedrivs i världens utvecklingsländer, och så även på film. Det klassiska upplägget är unga amerikanska män som mot alla sin instinkter måste försöka överleva i en miljö de aldrig tidigare mött.
4. Förstörelsen - fukten, insekterna, sjukdomarna, skoskaven och förruttnade militärjackor. Krig dödar, både utifrån och inifrån, och i en djungel blir det extra tydligt.

Avslutningsvis några av filmvärldens absolut bästa krigsdjungelfilmer:
Full Metal Jacket (1987) av Stanley Kubrick.
Apocalypse Now (1979) av Francis Ford Coppola.
The Mission (1986) av Roland Joffé. (Egentligen inte en klassisk krigsfilm, men stor mängd strid i djungel.)
The Thin Red Line (1998) av Terrence Malick.
Platoon (1986) av Oliver Stone.

Andra bloggar om: film, djungelfilm, temavecka, krigsfilm

Jurassic Parks vara eller icke vara

Jurassic Park ett, två och tre - klassisk djungelporr.
Jag tror att jag måste erkänna en sak; jag gillar Jurassic Park-filmerna. Jo, det är faktiskt sant. Jag är väldigt svag för filmer där folk måste springa som sjutton för att de är så in i helvete jagade. Och om det som jagar är stora otäcka DNA-klonade dinosaurier är det desto bättre.
  Visst, det gick lite inflation i filmtriologin när i princip samma story upprepades bara för att man skulle kunna ösa på med specialeffekter. Men det är ändå något med de där filmerna. Den täta fuktiga djungeln. Ljudet när en gren bryts mot marken av en gigantisk två meter stor djurfot. Träden som hänger ner som tunga påsar och skymmer solen. Ja, ni fattar. Djungelporr så att det räcker och blir över!
  1993 kom den första filmen, och boy, var det uppståndelse runt den. Aldrig förr hade man varit med om sådana specialeffekter och animationer. "Jösses, det ser ju ut som på riktigt", viskades det i biosalongerna. Folk tryckte sig bakåt i stolarna för att undvika de tuggande Tyrannosaurus rex-käkarna och vågade knappt sträcka ner handen i popcornbunken.
  Det konstiga var att efter visningarna verkade de flesta biobesökare arga och besvikna. "Det där var väl ingenting! Vilken dålig story, bara massa specialeffekter!" löd kritiken. Som om specialeffekter inte skulle kunna berättiga en films existens? Jo, tjena!
  När tvåan, The Lost World: Jurassic Park, kom 1997 pratades det om b-rullar och få kunde begripa varför man gjorde en film till - som ju var nästan identisk. Hallå, vi har ju liksom sett det här redan! Men faktum är att det finns filmer som vinner på att hela konceptet repriseras. Publiken vet huvuddragen och vad den kan vänta sig - så det är bara att ösa ännu mer effekter och låta storyn vara.
  Och det är just då Jurassic Park blir som bäst. Vem ser en sådan film för de djupa personporträtten eller den tighta handlingen? Nä, jag vill se folk i safarishorts hoppa över sådan dära hemska rötter som verkar ligga överallt på djungelmarken. Kalla mig enkel, men det är det jag väntar mig av sådant här filmer.
  Och Jurassic Park levererar - för fullt. Det är rothoppning, liangungning, sump-pöldykning non stop!
  När så trean, Jurassic Park III, kom 2001 hade publiken tröttnat och filmen blev ett fiasko. Jag tror inte ens att den sålde speciellt bra ute i videohyllorna heller.
  Att Sam Neill åter igen gjorde sin roll som Dr Alan Grant verkar inte nämnvärt ha påverkat hans karriär speciellt negativt. Överlag har Jurassic-filmerna haft bra skådisar; Laura Dern, Jeff Goldblum, William H. Macy, Vince Vaughn och Julianne Moore, för att bara nämna några.
  Så, var vill jag egentligen komma? Jurassic Park axlar sitt ansvar som betydelsefull djungelfilm med stort allvar och stiliga effekter. Kanske inte djungel när den är som bäst men filmerna tog helt klart djungelanimationen till en ny nivå. Filmerna är definitivt värda att hyra och se om - gärna på raken!

Andra bloggar om: film, djungelfilm, temavecka, Jurassic Park

Filmomats djungelvecka

Djungelfilm - så mycket mer än bara Tarzan.
Det är dags för en ny och spännande temavecka här på Filmomat. Tidigare har vi ju djupdykt ner i zombiefilmer och biopublik. Den här gången, som en liten hyllning till den kommande våren, kör vi en hel vecka djungelfilmer!
  Så på med djungelhatten, myggoljan och vandringskängorna och välkommen in i djungeln!

FLER POSTER OM DJUNGELFILM:
25/4 - Jurassic Parks vara eller icke vara
26/4 - Djungler och krig
26/4 - Djungeln som symbolvärde
26/4 - Utomhusklaustrofobi i Vietnam
26/4 - Salt djungeltugg
27/4 - Djungel-George i 3D
28/4 - Anaconda vs Anacondas

Andra bloggar om: film, djungelfilm, temavecka

Filmomats Filmquiz #13

Dags för ett nytt filmquiz! Det förra tog ni ju supersnabbt, som vanligt! Rätt svar var ju Face/Off (1997), och Johan gissade rätt efter bara en timme. Grattis!
  Och nu raskt över till nästa film!Lämna din gissning i en kommentar. Vinnare, och rätt svar, kommer om några dagar. Lycka till!

Från vilken film är bilden hämtad?



Andra bloggar om: film, quiz, filmquiz

Love Monkey får en ny chans

Men jag har ju sagt att du mår illa av att lyssna på Britney!
Den präktiga, myspysiga men ändå underhållande tv-serien Love Monkey (som brutalt lades ner efter bara tre avsnitt) får nu en ny chans av tv-kanalen VH1.
  Serien, som är baserad på en bok av Kyle Smith, handlar om Tom (Tom Cavanagh från Ed, ni vet?) som bli avskedad från ett stort skivbolag men snabbt får jobb på ett litet indie-dito. Han växlar arbetet med att hitta nya musikbegåvningar med att flörta med söta kollegan Julia eller hänga med sina fyra bästisar (bland annat Jason Priestley som nog trodde att serien skulle bli lite av hans comeback).
  Enligt ryktet lades serien ner för att recensionerna var så dåliga, men nu har alltså VH1 bestämt sig för att sända första säsongens kvarvarande fem avsnitt.
  Det är egentligen inget stort fel på serien. New York-miljöerna är jättehärliga, och gänget så där spontant snackiga. Men det som många nog trodde skulle bli en tuff, trendsättande och framför allt musiksäljande tv-serie är ganska töntigt harmlös och väljer hela tiden den fega säkra vägen både när det gäller ämnen och musikval. Oklart är om serien överhuvudtaget kommer att få svensk sändning, eller om den kommer att överleva ytterligare en säsong.

Andra bloggar om: tv, tv-serie, Love Monkey

Sao sjunger väntans lov.

Igår såg jag V för Vendetta (2005). Eftersom jag är förmodligen sist i landet med att se Natalie Portman raka huvudet tänker jag inte prata så mycket om själva filmen (mer än att jag kommer att avsluta med en spoiler). Istället vill jag berätta om hur skönt det är att inte se en film omedelbar efter premiären. Vi gick på sju-bion på Skandia. Stor salong, ingen kö, personlig service från personalen ...och vi behövde inte förbeställa biljetter. Hela sällskapet på fem personer fick bra platser tillsammans. Biljetterna kom med kommentaren "Det är 340 lediga platser så ni kan välja var ni vill sitta när ni kommit in." Fast allt det här är marginellt mot den stora vinsten: avsaknaden av biomarodörer! Hela salongen var knäpptyst. Under de tysta perioderna i filmen var jag rädd för att skifta skinka för att det skulle störa. Allt som allt var det en fantastisk bioupplevelse. Så jag säger att något så gott är värt att vänta på, nästa storfilm tänker jag hålla på mig innan jag går till bion.

...och ja, filmen var bra. Jag gillar när det är fritt tolkningsutrymme och klara paralleller till aktuell politik (snart tar vi på oss maskerna, Bodström). Men jag är väldigt skeptisk till slutet att spränga en antik och så kulturhistoriskt värdefull byggnad bara för att man ser det som en symbol för det onda? Enda parallellen jag kan dra är talibanernas sprängning av de enorma buddhorna i Afghanistan och jag kan inte tycka att det är okej. En dålig eftersmak på en annars genial film.

Andra bloggar om: film, v för vendetta, biografen skandia,

Klipp från Roy Anderssons filmstudio

Roy Andersson är just nu i full gång med sin nya film Du levande. Filmen, som beräknas ha premiär i maj 2007, har som utgångspunkt i uttrycket "Människa är människas fascination". Så här står det på royandersson.com:

Människa är människas fascination är ett uttryck som ligger till grund för Du Levande. Människan som en social varelse som i vid bemärkelse är beroende av andra människor. Hon är inte bara människas glädje utan också människas bekymmer, hennes hot och hennes sorg. Därmed är hon ständigt föremål för vårt intresse.

På webbplatsen ligger det även en liten filmsnutt där man ser hur gigantisk Anderssons studio faktiskt är. Dessutom får man se några sekunder av inspelningen på en av filmens scener. [Via Vassa eggen]

Andra bloggar om: film, Roy Andersson, Du levande, trailer

Svensk sextiotalssplatter Hollywoods nya trend?

Kanske inte riktigt, men Klubbsuper8 är i alla fall och gästar American Cinematique. Antagligen kommer de att visa filmer som Het Snö (1968) och Thriller - en grym film (1974) och om jag känner dem rätt så kommer de säkert klämma in någon fornerotisk film ur sitt sortiment. Förhoppnings vis då Anita - en tonårsflickas dagbok (1974) som handlar om den unga nymfomanen Anita och Stellan Skarsgård i rollen som psykologistudenten som blir kär i henne. Enligt SvD var det Quentin Tarantino själv som bjudit in svenskarna och det är kanske inte så konstigt som det låter då han sägs gilla just filmen Thriller och har snott en hel del från den till t ex Kill Bill-filmerna. Så det återstå att se vad KlubbSuper8 kan tillföra framtidens amerikanska filmer. Kanske kommer en ny våg av sleaze-action drabba oss, men det hoppas jag att vi slipper. Hur mycket jag än gillar gammal kultfilm, så är ändå en av poängerna att det tillhör det förgågna.

Andra bloggar om: film, klubbsuper8, Quentin Tarantino, sleaze

Fallade flygplansdelar inte så vanligt i film

Filmomat fick ett mail härromdagen angående hur vanligt det egentligen är med flygplansdelar som ramlar ner på hus i film. Det känns ju som en rätt ofta förekommande actionfilmingrediens, men hur vanligt är det egentligen?
  Vi har funderat igenom saken och kommer fram till att det nog inte händer så ofta. Här är Filmomats lista över filmer med (typ) nedfallande flygplansdelar:

The Aviator - Leonardo DiCaprios Howard Hughes kraschlandar över ett villaområde och planet lämnar spår överallt under sig.

Donnie Darko - en klassiker, med förödande konsekvenser.

Escape from New York - scenen där presidenten ramlar ner från ett flygplan får nog räknas som "flygplansdelar".

Gudarna måste vara tokiga - med läskflaskan som ramlar rakt ner på savannen.

The War of the Worlds - kanske egentligen inte en flygplanskraschfilm, men rymdskepp kanske kan få vara bubblare?

Fearless - är helt utan fallande flygplansdelar. Men visst kraschar de väldigt nära en storstad?
  Det är inte helt lätt att hitta filmer. Sådana med vanliga flygplanskrascher är ju inget problem - men just sorten där plan faller över hus är mycket mer tricky. Vad säger ni andra, har ni några förslag?

Andra bloggar om: film, flygplan

Världens främsta skräckfilmsfestival

Tidigt i våras gick Fantasporto för 26:e året i rad. Festivalen, som rankas som en av världens främsta skräckfilmsfestivaler, pågår varje år i den portugisiska staden Porto.
  Vi har ju tidigare skrivit om att Portugal har runt 30 filmfestivaler varje år, där en av de främsta är Indie Lisboa som börjar imorgon och håller på i tio dagar i huvudstaden Lissabon.
  På årets Fantasporto visades den svenska filmen Frostbiten av Anders Banke och webbplatsen Filmthreats Jay Slater skriver bland annat så här om filmen, i sin mycket utförliga filmfestivalrapport:

Sweden is best known for the zipper, safety match, adjustable spanner, Abba and Ikea – it’s not known for its horror cinema. Director Anders Banke changes that view with "Frostbite", a black comedy horror with plenty of bloodshed and cheesy gags. "Frostbite" drags from the coattails of "The Lost Boys" and "From Dusk Till Dawn" but it’s a fun movie with great effects despite some lousy acting; besides, when have you seen a movie with a vampire talking Swedish? "The most gratifying experience was the audience reaction to the film at its first major international movie festival", Banke says. "As 'Frostbite' is a horror comedy, and comedy doesn’t always travel well across language and cultural barriers, we had been worried as to whether the film’s humour would make it a local affair, or whether it would work internationally. As it turned out, the Portuguese audience laughed – and screamed! – at exactly the same places as Swedish audiences! It has not been easy to get something as unorthodox as a Swedish vampire horror comedy off the ground: the standard fare back home is Bergmanesque dramas, folksy comedies and cop shows. Fantastic filmmaking isn’t part of Swedish filmmaking tradition. But it seems that things are slowly changing, and 'Frostbite' is certainly part of that."

Det är alltid väldigt intressant när folk utifrån tittar in på svensk filmkultur. Men ärligt: "Fantastic filmmaking isn’t part of Swedish filmmaking tradition". Nog har vi en del bra film på vårt samvete, även om det så klart finns fullt med botten-napp?
  Nästa år kommer Fantasporto att börja den 19 februari.

Andra bloggar om: fantasporto, film, filmfestival, portugal, skräckfilm

Appropå Aronofsky ...

... så finns det ett rykte om att han skulle vara aktuell för att regissera ett avsnitt av tv-serien Lost. Uleshtlm skrev om det i december. Någon som vet hur det gick med den saken? Och i så fall vilken avsnitt man ska hålla utkik efter?
  Hm, så här skriver bland annat Chud.com, ser jag nu:

The director has dropped out due to his impending fatherhood (med nyblivna mamman Rachel Weisz).

Tror vi på det?

Andra bloggar om: Darren Aronofsky, film, tv, Lost

Darren Aronofsky jagar Djävulen

Det verkar som att Darren Aronofsky (Requiem for a Dream (2000) ska producera filmen The Hunt tillsammans med Eric Watson. De två driver produktionsbolaget Protozoa Pictures. Filmen, som har en lätt övernaturlig ton, handlar om en av världens bästa jägare som ger sig ut för att fånga den största besten av dem alla; Djävulen. Underbart!
  Produktionsbolaget har tidigare bland annat producerat horror-filmerna Below (2002) och kommande Flicker (2006), med regi av Aronofsky.
  Om ni frågar mig får världen alldeles för få filmer från geniet Darren Aronofsky - så allt som kommer från honom och hans produktionsbolag är så välkommet.

Andra bloggar om: Darren Aronofsky, film, Protozoa Pictures, Djävulen

Och vinnare är ...

Oldboy, given vinnare i gårdagens fredagsbattle.
Det är inget snack om saken, vinnare i gårdagens fredagsbattle, med Oldboy (2003) vs Serenity (2005), är helt klart Oldboy. Och så här i efterhand måste jag nog erkänna att det knappast gör Serenity rättvisa att se dem båda samma kväll.
  För när Oldboy är vacker, har intressant plot och poetiskt manus, är Serenity bara plump, dum och verkar väldigt väldigt ogenomarbetad. Det framstår allt tydligare att filmen är ett sista desperat försök att väcka liv i en idé som inte överlevde speciellt bra som tv-serie.
  Oldboy å andra sidan kräver sin tittare. Filmen är full av tidshopp och tankekrumbukter, men vinner stor i längden. Min-sik Choi navigerar skickligt som huvudpersonen Oh Dae-su och pendlar mellan vansinne och hämd. Tyvärr är Senrenitys Nathan Fillions huvudperson Mal Reynolds slätstruken och full med oneliners som aldrig tycks träffa rätt. Och att ställa dem mot varandra visa bara att Serenity är en film man ser bäst en regnig tisdag när man ligger hemma med influensa.

Andra bloggar om: Oldboy, Serenity, fredagsbattle, film

Fredagsbattle: Oldboy vs Serenity

Oldboy vs Serenity.
Det är långfredag och dags för ett nytt fredagsbattle. Förra veckan vann en flaska Jacob's Creek Chardonnay Pinot Noir (7359) storslaget över filmen Doom (2005). Den här veckan blir det film mot film; Oldboy (2003) vs Serenity (2005).
  På den ena sidan har vi Chan-wook Park (bioaktuell med Lady Vengeance), ett totalt storslaget foto av Jeong-hun Jeong och en hämnd verkligen värd sitt namn. På den andra sidan har vi Joss Whedon, taglinen "They aim to misbehave" och ett rymd-cowboy-drama. Nämnde jag förresten Joss Whedon?
  Det här kommer att bli en tung fight. De är två säkra kort, men i ett fredagsbattle finns det tyvärr bara en vinnare. Till Oldboys fördel kan nämnas att den kommer att tittas på först. Men till Serenitys fördel har vi snacks i form av chokladsuffé och portvin.
  Jag vågar mig inte ens på en gissning idag - men vad tror ni, vem går segrande ur striden?

Andra bloggar om: film, oldboy, serenity, fredagsbattle

Filmflash inför helgen

Två bra filmer får du inte missa i helgen!


Den första går redan ikväll; Hope and Glory (1987). Oscarsbelönad kanonfilm om en 9-årig pojke som lever och överlever i krigets London. Missa inte! Svt 00:50 - ikväll alltså.

Den andra är filmen Nine Lives (2005), som har biopremiär i kväll. Det är en slags novellfilm av Rodrigo García (Sopranos, Carnivàle, Six Feet Under) om nio olika kvinnor som lever total olika liv. Rollistan imponerar stort: Sissy Spacek, Kathy Baker, Glenn Close, Dakota Fanning, Holly Hunter, Mary Kay Place, Robin Wright Penn och Aidan Quinn. Missa inte!

Andra bloggar om: film, tv, nine lives, hope and glory

Ny Star Trek på gång

Spock på den gamla goda tiden.
Det är snart fyra år sedan Star Trek: Nemesis (2002) kom ut, och nu pratas det om en så kallad prequel (uppföljare som utspelar sig före den första filmen); Star Trek: The Beginning.
  Jag är egentligen inget stort fan av Star Trek-filmerna. Det blir ofta för mycket b-scifi för mig. Å andra sidan har jag ju åkt på att se botten-napp förut. Men vad man än tycker om filmerna, och tv-serien, så är de kult.
  Det är manusförfattaren Erik Jendresen som nu säger att filmprojektet kan ha fått ny luft under vingarna:

So the notion was to do a prequel to the original series and fill that void with, ostensibly, a trilogy. Three films, which all would deal with Kirk's progenitor, a man by the name of Tiberius Chase... We wanted to reveal the actual cause of [the Romulan] war, which was surprising to all involved at the time. We simply wanted to reveal the truth behind that startling incident.

Han säger vidare så här:

It should also be indicated that the ultimate intention here was to craft a story that would not only completely satisfy the fans, but just as importantly, bring new people into the franchise.

Japp, fansen får vad de vill ha - och bolaget tjänar stålars. Men så är det väl nästan alltid?

Andra bloggar om: star trek, film

Filmomats Filmquiz #12

Rätt svar i senaste filmquizet var, så klart, Pulp Fiction (1994). Vilket Jonas gissade rätt på, grattis!
  Så, vad kan vi säga för något kort om filmen, förutom att den är jäkligt bra? Till exempel kan jag nämna att Fabienne, som vi såg skymta på quiz-bilden, säger repliken "Any time of day is a good time for pie", vilket även karaktären Alabama säger i Tarantinos film True Romance (1993). Tarantion gillar att återanvända namn, märken eller andra detaljer mellan sina filmer. Till exempel äter de Big Kahuna burger i både From Dusk Till Dawn (1996) och Reservoir Dogs (1992). Andra typiska karaktäristika är att Tarantion ofta har med bara fötter, Mia Wallace är barfota i nästan hela filmen. Och för den som vill veta hur det egentligen har gått för The Gimp i filmen, så har senaste numret av Empire en intervju med Stephen Hibbert. (Jag vet dock inte om den ligger uppe på webben.)
  Över till nästan quiz! Ska bli spännande att se om ni tar den här. Lämna din gissning i en kommentar. Vinnare, och rätt svar, kommer om några dagar. Lycka till!

Från vilken film är bilden hämtad?


Andra bloggar om: film, quiz, filmquiz

Vilgot Sjöman har avlidit

Vilgot Sjöman.
En av Sveriges mest berömda filmare har avlidit. Vilgot Sjöman, som gjort film sedan 50-talet, avled igår morse av hjärnblödning, 81 år gammal. Verkligen jättetrist!
  Sjöman har till exempel gjort filmer som Jag är nyfiken - gul, 491 och Älskarinnan i bagaget. Han sista produktion blev filmen om Alfred Nobel (med samma namn).
  Aftonbladet.se har mer information om dödsfallet och Resumé har sista en intervju med Sjöman angående hans stämning av TV4.

Andra bloggar om: Vilgot Sjöman

Ytterligare tre år med Jack Bauer

Japp, du läste rätt! Det verkar som att Jack Bauer (Kiefer Sutherland) långt ifrån börjar bli trött på sina dygnslånga mardrömmar. Enligt Variety har Sutherland nu skrivit på nya kontrakt som leder till tre helt nya säsonger av tv-serien 24 (säsong 5 visas just nu på svensk tv). Dessutom verkar det vara en långfilm av 24 på gång? Sutherland säger så här:

It was really the executive producers realising that if we were going to squeeze it in during the break, we would have been rushing it. If we were going to do it, we would do it next summer. It's still a big 'if.' We would not go forward unless we thought we could do it right.

Fler 24 på tv ser jag fram emot. Men som långfilm? Jag är nog ganska skeptisk.
  För sin signatur på treårsavtalet med Fox ska Kiefer Sutherland ha fått åttasiffrig ersättning plus ett eget produktionsbolag under Fox-paraplyet. Inte illa!

Andra bloggar om: jack bauer, 24, tv, film

Filmomats Filmquiz #11

Det var ett tag sedan vi hade ett filmquiz här på Filmomat. Det senaste, som ni ju tog väldigt snabbt och lätt, var alltså filmen Stalker (1979) av Andrei Tarkovskij. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag att ni skulle tycka att den var svår, men Conan tog den nästan på en gång!
  Här kommer ett nytt filmquiz, för er som inte vill gå ut i det fina vårvädret! Bilden är kanske lite svår - men filmen är å andra sidan mycket lätt. Lämna din gissning i en kommentar. Vinnare, och rätt svar, kommer om några dagar. Lycka till!

Från vilken film är bilden hämtad?



Andra bloggar om: film, quiz

One hour photo bättre än väntat

Robin Williams kommer lite för nära.
För den som inte sett filmen One hour photo (2002) tidigare måste jag tipsa om att den går ikväll på ZTV kl 21.
  Filmen är betydligt bättre än vad, i alla fall jag, förväntade mig och har en obehaglig och smygande känsla som framför allt få amerikanska thriller lyckas fånga.
  Robin Williams spelar ensamvargen Sy Parrish som jobbar i en fotoaffär i ett köpcentrum. Några gånger i månaden får han in rullar att framkalla från familjen Yorkin. Det kan vara från födelsedagskalas, middagar, semestrar eller andra helt ordinära familjsituationer - och Sy Parrish tar bilderna till sig som om han också var en del av familjen. Men givetvis nöjer han sig inte i längden med att bara titta på fotografierna och filmen tar en ganska obehaglig vändning.
  Robin Williams är faktiskt riktigt otäck i sin roll. Kanske mest för att vi är så vana att se honom glad och lättsam. Och regissören Mark Romanek, som mest gjort musikvideor tidigare, behandlar sitt manus med fin fingertoppkänsla.
  Filmen lyfter aldrig till riktiga höjder, men är väl värd sina två timmar en vanlig torsdag.

Andra bloggar om: One hour photo, Robin Williams, film

Smuts, svett och rasism i Australien

Skitig, ond och outsägligt vacker, igår såg jag den otäcka filmen The Proposition (2005).
Med djup svärta tecknas ett porträtt över fyra bröder som lever utanför lagen i 1800-talets Australien, och de män som jagar dem. Inledninger ger sken av en klassisk historia med rättrådiga och ärliga skurkar och korrupta, onda poliser. Efter ett kort tag står det dock klart att ingen är god (men några är definitivt genomruttna) i den här berättelsen och situationen är mer komplex och mångbottnad än man först tror.

Svett, bröder och oändliga vidder.

På ytan är det en enkel berättelse. Två personer från ett gäng blir tillfångatagna, den ena kommer att hängas inom nio dagar om inte den andra lyckas överlämna resten av gänget till polisen innan tidsfristen gått ut. Men så snart filmen har satt igång så är originalstoryn nästan ointressant, istället fänglsas vi av den olyckliga polischefen och hans melankoliska fru, den äldsta broderns förvridna familjekärlek, polisernas människoförakt och mellanbroderns (Guy Pearce) lojalitetsvånda. Många svåra ämnen tas upp som rasism, barnlöshet, blodshämnd och korruption, och alla beskrivs med samma illaluktande, ocensurerade realism som de personer som bor i det ogästvänliga australiensiska inlandet. Aboriginer betraktas genomgående som djur, människor straffas utan rättegång och över allt dallrar den brännheta solen.

Det har talats en del om The Proposition, Nick Caves manusdebut (fast enligt IMDB har han faktiskt hjälpt till med manuset till Ghosts... of the Civil Dead (1988) tidigare, även den regisserad av John Hillcoat). Själv måste jag säga att jag inte är så imponerad av just manuset, inte för att det är dåligt. Tvärtom är det en bra historia och den är intressant berättad, men tillsammans med fantastisk regi, förstklassiga prestationer från samtliga skådespelare och ett bedövande foto framstår ändå manuset som den svagaste länken i en suverän produktion.

Det verkar som att The Proposition kommer att gå upp på biografer i USA till sommaren, så det finns fortfarande hopp om att den kommer till Sverige, men än så länge är det importvideo som gäller. Ja, jag gjorde visst halvdan reasearch igår. Triangelfilm visar visst filmen redan. Toppen tycker jag och tack till jarno som uppmärksammade mig på att den visas i Sverige.

Andra bloggar om: Proposition, Nick Cave, film

Mikael Håfström regisserar ny Marvelserie?

Enligt omväga rykten (först släppta av killarna bakom filmsidan moviezine.se) som nu börjar cirkulera på nätet ska vårt svenska Hollywoodhopp Mikael "Ondskan" Håfström eventuellt regissera en filmatisering av Marvelserien Deathlok.
  Håfström är snart aktuell med 1408 (2006), en film om paranormala händelser med bland annat John Cusack och Samuel L. Jackson i rollistan.
  Från början vad regijobbet egentligen Paul McGuigans, men han har blivit från tagen/ själv lämnat projektet. Så här ska Håfström nyligen ha sagt i en intervju med movizine.se:

We are discussing it. And I´m a huge Marvel Comics fan. I really liked the Deathlok script and I would like to direct the film after I finishes "1408".

Deathlok, som i alla fall i mina ögon är en ganska okänd serie, handlar om en vanlig familjeman som efter att ha blivit utsatt för experiment i ett forskningslabb blir en levande dator. Vem hoppas vi på i huvudrollen?

Bilden på Håfström är lånad från svt.

Andra bloggar om: Mikael Håfström, Marvel, film, Deathlok, serie

Spike Lee, tack för Inside Man

Inside Man - smart och snyggt.
Det var aldrig något snack om huruvida Inside Man (2006) skulle vara bra eller inte - frågan var bara hur bra den skulle vara. Svaret? Den är skitbra!
  Spike Lee, som bland annat gett oss 25th Hour (2002) och Malcolm X (1992), visar att han, trots rätt långa uppehåll, återigen satsat på mycket genomarbetat manus, suverän casting och läckert fotoarbete.
  Handlingen kan till en början tyckas något banal. Clive Owen leder en liten grupp bankrånare som ska genomföra det perfekta bankrånet i en bank på Wall Street. Genom att klä både sig själva och sin gisslan i samma arbetaroveraller och med mask över ansiktet blir de omöjliga att känna igen. Denzel Washingtons polis, som egentligen står under internutredning, får chansen att agera förhandlare med rånarna men duperas snabbt av högre personer i samhällshierarkin. Och vad händer egentligen, kan man kalla det för rån när inget tycks taget från bankens valv? Och var har egentligen bankrånarna tagit vägen?
  Clive Owens bankrånare är smart och sexig, Denzel Washington visar att han återigen är som gjuten i Lees filmer, Jodie Foster är så kaxig att till och med hennes näsa ser spetsigare ut än vanligt och Willem Dafoe, som gjort en del jäkligt bra biroller på sista tiden, är kockren som insatspolis.
  Manusförfattaren Russell Gewirtz gör en strålande debut och har verkligen tänkt till. Handlingen vänder och vrider på sig, dialogen är smart och rolig och tempot behagligt.
  Det är möjligt, till och med mycket möjligt, att jag hyllar den är filmen lite för mycket. Men jag är enormt svag för smarta och snygga heist-filmer och som sådan lämnar Inside Man ingenting i övrigt att önska. Den är 129 minuter riktigt sevärd filmremsa.
  Om man ska ha några invändningar mot filmen kunde Spike Lee kanske ha tagit den rasistiska vinkeln något längre, utan att alls förlora i spänning. Men som jag ser det har Lee all tid i världen för sådana filmer. Riktigt bra, snygga och smarta heist-filmer får vi dock alldeles för sällan.

Spike Lee in action.

Andra bloggar om: Inside Man, Spike Lee, film, recension

Skäms, Astoria!

Fasiken vad dåligt det är när man ska köpa biobiljetter över nätet och biljettfunktionen på webben ligger nere (sedan snart 60 minuter tillbaka)! Just nu verkar Astoria ha jätteproblem med sina servrar (eller vad det nu är?). Det hade ju varit ok, om företaget åtminstonde hade behållit ett telefonnummer där man kan boka biljetter. Nu finns det ingen kontaktinformation över huvud taget. Kan man ens vara säker på att de lyckas väcka en webbtekniker som kan åtgärda problemet på en söndag?
  Sopigt, Astoria!

Spielberg spelar in Fantomen i Norrland!

Steven Spielbergs nästa storfilm är ju som bekant Fantomen (2008). Och nu har det läckt ut att några av filmens nyckelscener kommer att spelas in här i Sverige! Det är Skuleberget i Ångermanland som fallit Spielberg i smaken. Enligt Countingdown.com var Spielberg faktiskt i Sverige och rekade inspelningsplats redan förra sommaren.
  Inspelningen av filmen, som just nu verkar ha arbetsnamnet The Phantom and the Big Swindle, har precis påbörjats och i rollen som Fantomen/Kit Walker spelar Matthew Broderick, som bulkat upp rejält för rollen. Han säger så här till Moviehole.net:

I am actually to short for the role, but I´ve got some custom made boots to wear.

I rollen som Diana Palmer gör Denise Richards lite av en comeback, det har ju inte gått så jättebra för henne de senaste åren. För rollen måste hon att klippa håret och färga det svart. Hon säger så här till Moviehole.net:

Kristy Swanson did the role before me and she cut her hair and then she got to date Charlie Sheen. I thought that I would do the same, and I might get my man back.

Inte helt otippat dyker Peter Stormare upp som singh-pirat i filmen. Och enligt Cinemablend.com var det Stormare som tipsade Spielberg om att Roger Pontare kunde vara intressant i rollen som Guran. Pontare har redan varit över till LA och provfilmat för rollen och enligt Cinemablend ska Spielberg ha blivit riktigt nöjd:

I really liked his hair - it´s fantastic!

Om Pontare fått rollen eller inte är än så länge oklart. Svensk premiär blir det 2008, och för den som håller sig framme kan det finnas statistroller i sommar!


En av de första bilderna på Matthew Broderick som Fantomen.

Andra bloggar om: Fantomen, Spielberg, film