Ok, du gillar bio och tycker om att gå med alla polarna och du tycker att popcornkastning hör till god salongsed. Du fäller gärna högljudda kommentarer under visningen och älskar att se film med en saftig burgare i handen. Hör upp!
Här är Filmomats lista över biosalongens BIG no-no:s!
MobilfipplarenMobiltelefoner och biografer går bara inte ihop, men den mest subtila och i mina ögon värsta typen av mobiltelefonterrorism är de som sitter snett framför och fipplar med telefonen. De tycker att de är smidiga då de har stängt av ljudet och bara sneglar ner i knäet där de har sin telefon, men de verkar helt ovetande om att displayen har en ljusstyrka jämbördig med en halogenlampa. Det skarpa blåbleka skenet förstör vilken scen som helst oavsett om det är stämningsfull spänning eller vräkig action.
HopparenHar du någonsin stört dig på att personen framför oavbrutet byter ställning? Då har du drabbats av en hoppare. Det är en av de vanligaste biomarodörerna och samtidigt en av de svåraste att förutsäga. En prasslare, mobilfipplare eller snackare kan man nästan alltid förutsäga innan man går in, men vem som helst kan vara en hoppare. Det första tecknet brukar vara när personen tar av sig jackan och inte riktigt hitta något bra sätt att lägga den ifrån sig. När filmen kommer igång börjar en ändlös omflyttning av kläder, godis och framför allt kroppsdelar. Vanligtvis märks hopparen mest om den hamnar i sätet bredvid, men en lång person som vajar omkring i sätet framför kan vara minst lika irriterande.
BiopolisenDet är svårt att förstå hur de fungerar, men likafullt finns de. Biopoliserna som anser att en tillrättavisning är viktigare än en ostörd film. Det är de som måste ställa sig upp och högljutt skälla ut en stackare som råkade öppna sin godispåse precis när musiken tystnade. Att utskällningen stör många gånger mer än godispåsen någonsin gjorde är för dem ointressant. Det underliga är att biopolisen verkar smittsam. Ofta så känner några att de måste skälla ut biopolisen osv. Det är inte helt ovanligt att det slutar med att hela biosalongen ropar till sig själv att hålla käft.
AvslöjarenJag har själv bekanta som ser om film bara för att få gå på bio och veta vad som händer. Givetvis är det inget egensyfte att sitta i salongen och veta handlingen i förväg. Nej, poängen är att de vill kunna säga till personen bredvid vad skådespelarna ska säga i nästa scen eller komma med kommentarer om vad som egentligen hände i en sekvens med berättartekniska luckor. Det här är så klart outhärdligt, men eftersom den här typen av marodörer oftast drabbar bekanta gör de det ännu svårare att stoppa dem, inte vill man bråka med polaren inne i biografen. Efter filmen vill man heller inte ta upp det eftersom det är överspelat då, istället är det lättare att gå på bio med andra kompisar i fortsättningen. En person som under en film högt ropar ut "Han dog inte på riktigt" eller "Hon ändrar sig i slutet" är förmodligen en frustrerad avslöjare som inte har några biokompisar kvar.
FotterroristenDu har sådan tur att en film du har sett fram emot går på en av dina favoritbiografer. Ett gammalt biopalats med stora nersuttna stolar och mycket benutrymme. Mörkret lägger sig över salongen och du sjunker ner sätet. Härligt. Plötsligt ser du något i ögonvrån och när du vrider på huvudet har du en fot i ansiktet. Personen bakom är tydligen så avslappnad att hon eller han har lagt upp fötterna på ditt ryggstöd. Problemet är att det går inte att glida upp för att säga till. Fötterna är ju ivägen! Enda utvägen är att slå undan dem och då har du börjat en fysisk konflikt och du som bara ville slappna av i din favoritbio. De värsta bråkmakarna är de som tvingar dig till att börja och det är sådan fotterroristen är.
SkäggkrafsarenEn subtil och diskret störning som kan reta gallan ur de flesta. Kännetecknas av att handen ideligen går upp till hakan där skägget krafsas, tvinnas, klias och petas. Ljudet är lågt men mycket enerverande, framför allt till tysta och långsamma filmer. Fördelen med Skäggkrafsaren är att bara de som sitter närmast i publiken störs av ljudet. Varianter på Skäggkrafsaren är hår/flintkrafsaren eller dreadsdragaren. De sprider inte bara ett störande ljud utan även ofta ett mjälliknande puder runt sig samt en inte alltför trevlig odör.
ArmstödsterroristenDen som designade den första moderna biostolen borde få plågas med en tre timmar lång film bredvid Armstödsterroristen. Vad är idén med att tvinga två vuxna människor att
dela på ett smalt armstöd? Visst, jag förstår att det ger fler platser i salongen - men ärligt, vore det inte bättre med två (eller bredare?) stöd istället för den där extra stolen? Armstödsterroristen börjar redan innan filmen har dragit igång med att kräva sin rätt till stödet. Långsamt tar han millimeter för millimeter och ger du efter ett tum räknar terroristen med att armstödet är hans. Har du otur fortsätter Armstödsterroristen med att även försöka ta över din stol och kan lätt utvecklas till en Vällare. Att påbörja en kamp om armstödet är att förstöra en hel film. Ofta gör man bäst i att helt enkelt börja luta sig åt andra hållet.
VällarenDet har ingen med tjockhet att göra, eller huruvida det är vinter. Vällaren har glömt att han sitter i en biosalong med andra och tror att ditt stol egentligen är hans - och han väller över. Det kan vara långa ben som plötsligt börjar preja bort dina, det kan vara en arm som plötsligt befinner sig på din sida av armstödet eller en hel överkropp som plötsligt luta sig över dig. Har du tur är det någon sötnos, har du otur är det den där gamla farbron som glömt att duscha senaste veckan. Vällaren saknar helt respekt och kan inte alls förstå det här med att komma för nära. I vintertid är Vällaren förfärlig då du ofta får hela hans vintergarderob över dig. Av någon anledning är Vällaren (enligt Filmomats mycket exklusiva undersökning) till 90% en man.
GlufsarenAtt äta på bio är inte ok enligt många biografer. Anledningarna är uppenbara - det blir lätt skitigt, och det
luktar. Som de flesta vet är luktsinnet ett av våra absolut starkaste och att förknippa en härlig kärleksscen med osande baconchips eller den spännande biljakten med majonäsdränkta pommes är inte kul. Även om Glufsaren har förfinat sin ät-taktik och inte låter, eller i övrigt stör, är stanken tillräcklig för salongsutvisning tills allt är uppätet.
ÖverspelarenIngen människa i en biosalong (varken i publiken eller framme på duken) är lika mycket dramaqueen som Överspelaren. Det spelar ingen roll om det är Hitta Nemo eller Alien som visas, Överspelaren reagerar på allt. Hon gråter när det är sorgligt, hon skriker högt av skräck och kommenterar gärna huvudpersonernas val och agerande. "Nej, öppna inte den dörren!" eller "Åh, men du älskar ju honom!" är vanliga utrop från Överspelaren. Det kan bero på ovanligt livlig fantasi eller helt enkelt ovana vid biosalonger, men Överspelaren levereras bäst med tejp över munnen. Ofta triggas hon igång av ett gäng väninnor. Av någon anledning är Överspelaren (enligt Filmomats mycket exklusiva undersökning) till 90% en kvinna.
Eli & SaoLäs fler inlägg i Filmomats biopublikvecka!
Givetvis såg jag filmen 212 (2005) i filmhuset med tillhörande Face2Face. Filmen var en lågmäld och personlig historia om några ensamma människors liv i New York. Den behandlade likheter och olikheter i deras olika ensamhet samtidigt som den stillsamt vävde samman deras liv till en tunn tråd. Hela filmen var filmad med DV och innehöll bara okända skådespelare, vilket ger en tydlig lågbudgetkänsla, men det stör inte utan förstärker snarare karaktärerna. De skulle kunna vara några av mina polare, eller till och med jag själv.
skrivet av Anonym kl 13:43
0 kommentarer
Om exakt en vecka skjuter 
