Världarnas krig skakar om

Jag måste säga det på en gång; filmen Världarnas krig (premiär igår) skakar om rejält. Det är action nonstop och THX:en så uppskruvad och fullmatad att håret nästan står på ända. Specialeffekterna verkar aldrig vilja ta slut och äntligen har Steven Spielberg fått visa att han kan göra halsbrytande animerad action i samma anda som Star Wars och dessutom få ta vid i den skräck som Close Encounters of the Third Kind (1977) bara försiktigt andades om.

Trots allt snack om hur lik filmens affischer är scientologkyrkans mycket tveksamma fader Ron Hubbards böcker och trots att Tom Cruise i filmens kölvatten gjort bort sig om och om igen är Världarnas krig en bra film. Det är bra action, mycket begåvade effekter och tempot är helt rätt, och både Cruise och bedårande Dakota Fanning gör riktigt bra ifrån sig, även fast de nästan inte har några repliker.

Filmen mest tydliga styrka ligger i att Spielberg låtit skildra invasionens helvete genom Cruise hamnarbetare, istället för att lägga tyngdpunkten hos militären, presidenter eller forskare. (Jämför till exempel med patriotiska Independence Day (1996). Världarnas krig handlar inte alls om hur människan ska kunna slå tillbaka mot rymdvarelserna utan hur sjutton man ska göra för att överleva i en totalt krossad värld. Många av de klicheér vi slipper i filmen har vi manusförfattaren David Koepp att tacka för. När han började jobba med manuset 2003 hade han bland annat följande riktlinjer över vad som inte skulle få vara med i filmen:

One: no destruction of famous landmarks. Two: no unnecessary beating up of New York City. Three: no politicians or scientists or generals as main characters. Four: no shots of military leaders pushing ships around on a big map with sticks. And five: no shots of world capitals.

Den skräck som filmen lyckas förmedla kan inte liknas vid något annat än den skräck folk faktiskt kände när de den 30 oktober 1938 lyssnade på Orson Wells grymt bra genomförda radiokupp The War of the Worlds. Det är en skräckblandad panik som griper tag och sitter kvar lång inne.
  Men många actionfilmsliknelser till trots så är det en helt annat Spielbergfilm jag omedelbart kommer att tänka på när jag ser Världarnas krig; Solens rike (1987). Det är faktiskt flera scener ur den filmen som återkommer i Världars krig; liken som flyter längs en flod, skräcken när huvudpersonernas bil blir attackerad av en folkmassa i upploppsstämning och paniken på en bro fullproppad med folk. Scenerna i de två filmerna är inte bara lika varandra, de är nästan identiska. Men det är bra scener, så jag förstår att Spielberg återanvänder dem.
  Men i likhet med många (alla?) andra actionscienfictionfilmer finns det glapp och frågetecken och i Världarnas Krig är dessa inte bara många utan rent korkade. Jag kan inte för mitt liv förstå varför Spielberg inte gjort något åt dem eller åtminstonde gett oss en anledning att förstå dem.
  Själv säger Spielberg så här angående att man som tittare aldrig får veta rymdvarelsernas avsikter:

Having no idea why they're killing hundreds of thousands of people is scarier than having them arrive, make an announcement and then go to work.

Det levande slottet/Howl's Moving Castle

Sao är Filmomats nye gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.


Äntligen är Japans Walt Disney, Hayao Miyazaki, tillbaka med en ny film! Eftersom regissören bara släpper en film ungefär vart tredje år blir det här är den första efter den internationella succén med Spirited Away (2001). Bland alla storfilmer, som Liftarens guide till galaxen och Världarnas krig, är det i år en tecknad saga som jag längtar mest efter.
  Howl's Moving Castle handlar om Sofia, en ung hattmakerska som blir förvandlad till en gammal tant av en häxa. Hennes äventyr börjar när hon lovar att hjälpa en ande i utbyte mot att denne skall bryta hennes förbannelse. Anden jobbar nämligen med att hålla igång den eccentriske trollkarlen Howls vandrande slott.
  Filmen verkar ha en mer "vuxen" handling än många andra av Miyazakis filmer, som ofta har varit rena barnfilmer (till exempel Min granne Totoro eller Kiki's Delivery Service). Den skall ha många bottnar och bland annat handla om personlig utveckling, samtidigt som den berör aktuell världspolitik. Givetvis är en kärlekshistoria inbakad och som vanligt i hans filmer finns ett moment av människan och dess maskiners intrång i naturen.
  Efter framgångarna med Spirited away hade jag hoppats på att Sveriges biografer skulle vara mer ivriga att få tag på filmer av Hayao Miyazaki, tyvärr verkar det inte vara så. I september kommer triangelfilm att visa Howl's Moving Castle, eller Det levande slottet som de valt att kalla den. Kul för oss som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö, andra får hålla tummarna för att SF eller Sandrews också kommer att förstå filmens storhet och visa den. Tyvärr verkar de inte ha några planer för det i nuläget.
  Ett tips är att fördriva väntetiden med två av Miyazakis mästerverk Laputa: Castle in the Sky och Princess Mononoke.

Zombies i sommarhettan

Zombies från 60-talet. Mycket läskigare i färg.
Inte nog med att Resident Evil är på gång med hela två filmer, gamle Zombieräven George A. Romero kommer nu i höst med vad som ska vara "His Ultimate Zombie Masterpiece". För den som inte vet är Romero alltså mannen bakom zombiefilmstorheterna Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985). Nu kommer alltså tetralogins fjärde film, Land of the Dead (2005), där zombierna tagit över hela världen. Spännande!
  Jag kan tänka mig att det svartvita myllret i 60-talets Night of the Living Dead står i rätt stor kontrast till 2005-års filmeffektfrossa. Men det är härligt att Romero (som fyllde 65 i år) fortfarande hänger med. Och underbart att placera Dennis Hopper i en av rollerna, jag tror att han gör sig ypperligt i en seg zombiemiljö.
  Intressant att nämna är att Romeros nya film alltså bara kommer ett år efter att remaken av Dawn of the Dead (1978) (nämligen Dawn of the Dead (2004) haft premiär. Vad vi har här är alltså ett filmepos (som till skillnad från Lucas Star Wars) faktiskt sträcker sig över hela 40 års tid. Det blir en intressant produktionscirkel som liksom aldrig sluts då det börjar göras remakes innan den sista filmen i serien ens haft premiär. Det har nog aldrig hänt förut. Dessutom är det en remake av Day of the Dead på gång med trolig premiär 2006.
  Land of the Dead ska enligt uppgifter ha svensk premiär den 28 oktober.

Stuntmän kräver egen Oscars-kategori

Nu har Hollywoods samlade stuntelit tröttnat på att vara diskriminerade under Oscarsgalan; de vill ha en egen priskategori*.
  I torsdags samlades runt 75 personer utanför huvudkontoret för Academy of Motion Picture Arts & Sciences i Hollywood, för att kräva sin rätt till en egen guldgubbe. Idén var att gruppen skulle försöka att påverka styrelsen, som imorgon tisdag ska sätta upp riktlinjerna för 2006 års Academy Awards. Så här skriver Netindia:

Stunt coordinators are the reason that action sequences come to life on screen, said Jack Gill of Stunts Unlimited. Variety said Gill has been lobbying for 14 years to win Oscar recognition for stunt performers.

Ledningen för akademin är redan nu rätt åtsatta, eftersom de fått bud på sig att skära ner antalet kategorier, istället för att lägga till nya. Enligt akademins talesman John Pavlik kan det ta många år att inrätta ett nytt pris:

We haven't created a new category since the animated feature award four years ago, and that took over three years to happen, he noted. We are very rigorous about this.

Jag tycker att det känns givet att även stuntinsatserna i en film ska belönas. Det är ju en yrkesgrupp som redan nu (bokstavligen) sliter rejält hårt utan nästan något erkännande.
  För den som vill läsa mer om Stunts Unlimiteds arbete för en egen kategori på Academy Awards har deras hemsida utmärkt information. De skriver bland annat:

Over the past 40 years stuntmen have gone unnoticed and unrewarded by the Academy. Stunt performers are the only faction of the movie industry that must literally risk their lives for the sake of their art. The talent and expertise that is required of a stunt coordinator to be both creative and safe is enormous and highly deserving of Academy recognition.

Men som John Campea på The Movie Blog funderar så är det ju många i en filmproduktion som inte får priser eller en egen kategori under Oscarskvällen. Var ska man dra gränsen? Vad säger ni, hur betydelsefulla är stuntmännen och kvinnorna? Så viktiga att de ska få stå där uppe på scenen och gråta tillsammans med resten av Hollywoodeliten?

* Stunts Unlimiteds eget förslag är att kategorin ska kallas "Best Stunt Coordinator".

Ny trailer för Bröderna Grimm

Efter att ha sett den nya trailern för Terry Gilliams Gröderna Grimm är jag faktistiskt lite skeptisk till filmen. Och det var jag ju till viss del redan tidigare, med tanke på att Gilliam valt Matt Damon i en av huvudrollerna.
  Om man får tro trailern så verkar filmen bli en blandning av Sleepy Hollow (1999), The Mummy (1999) och The Village (2004), fast med en touch av humor.
  Nåja, det är nog inte dags att räkna ut filmen riktigt än, den 26 augusti får vi veta om den är värd att lägga sina biopengar på - eller inte.

Pizza för latmaskar

Ok, du har den perfekta pizzasalladen, men varför inte slå på stort och göra en pizza också? Att göra hemmagjord pizza är dock rätt meckigt, mycket deg som ska kavlas och det är svårt att få till den rätta touchen. Och framför allt tar det tid. Här kommer alltså Filmomats snabbpizza för latmaskar*. Receptet kan verka banalt men pizzorna är fantastiskt goda.

SNABBPIZZA FÖR LATMASKAR
Ingredienser
3 vanliga skivor (rost)bröd, gärna skurna i runda former
1 burk eller tub med kryddad tomatpuré
9 skivor ost
1 färsk tomat i skivor
1 kryddburk oregano
1 kryddburk vitlökspeppar
3 skivor/högar med valfritt pålägg som musslor, salami eller skinka.

Tillagning, ca 2 min + 10 min i ugn
Sätt på ugnen på 250 grader. Kleta tomatpuré på mackorna, släng på pålägget, lägg på några tomatskivor, toppa med ostskivorna och krydda. Låt stå i ugnen tills osten smält och kanterna börjar bli bruna. Kan ätas både varm och kall och med fördel tillsammans med sallad.

* Receptet bör på intet sätt blandas ihop med varma mackor som har ett totalt annorlunda tillagningssätt.

Dubbelt upp för zombies

Milla Jovovich som zombiedödande Alice.
För alla oss som var storförtjusta när det gamla spelet Resident Evil inte bara skulle göras om till film utan faktiskt även blev en ypperlig zombiefilm, Resident Evil (2002), kom budet om Resident Evil: Apocalypse (2004) som en skänk från ovan. Kanske borde dock Paul W.S. Anderson inte ha släppt iväg regin till Alexander Witt, för en sak är säker - det räcker inte med mögliga zombies eller Milla Jovovich i sönderslitna kläder för att göra en zombiefilm (även om man kommer ganska långt). Där Resident Evil (ettan alltså) är spännande, smart och snygg är Resident Evil: Apocalypse mest billiga effekter och dåligt manus.
  När det nu kommer information om att Resident Evil-serien inte bara ska följas av en trea (Resident Evil: Afterlife) utan även en fyra blir i alla fall jag tveksam. Film tre ska spelas in/utspela sig i Australien och film nummer fyra i Japan (?) - sedan antar jag att Paul W.S. Anderson känner sig rätt säker på att vi förstått att zombierna tagit över världen.
  Så här skriver filmsiten Coming Soon:

Germany's Constantin Film and its genre production company, Paul W.S. Anderson and Jeremy Bolt's Impact Pictures, are preparing for a fourth installment of their successful "Resident Evil" franchise before the third film in the series has even begun shooting.

Enligt uppgifter ska Milla Jovovich vara redo att spela zombiedödaren Alice i två filmer till, även om inga kontrakt verkar underskrivna ännu, enligt Dread Central:

Although it's likely Jovovich will return as the franchise's heroine, Alice, no "formal deal" has been signed.

Men även om jag inte var något stort fan av Resident Evil: Apocalypse, så måste jag ju erkänna att filmvärlden knappast blir sämre med ett gäng nyproducerade och effektsäkrade zombiefilmer. So, Anderson - you do your thing, boy!

Jaws simmar igen

Hajfilmer måste vara värsta sortens äventyrsskräckfilm. De stora svarta djupen, det elaka djuret som tuggar och tuggar utan att ens vara hungrig och den smygande skräcken över att något så stort kan simma bakom din rygg utan att du märker det.
  I morgon släpps en 30-årsjubileumsdvd av hajfilmernas urfader Jaws (1975). Filmen innehåller, förutom själv filmen i sig, en två timmar lång dokumentär och lite annat filmgodis. Steven Spielberg kunde sin sak på den tiden, och även om filmen nu förtiden mest är en orgie i små badbyxor i flanell så är det fortfarande en riktigt läskig best.
  Hajfilmer verkar på väg att bli poppis igen. Till hösten börjar inspelningen av Meg, en film som enligt uppgifter ska bräcka Jaws med häst - eh, hajlängder. I centrum står en carcharodon megalodon* som ska vara en förhistorisk släkting till den fruktade vithajen och med en storlek på över 60 foot (vad blir det i meter?) så är det inte en liten makrill vi pratar om här.
  I våras kom nästan-direkt-på-dvd-filmen Open Water (2003) som trots sin minimala budget faktiskt hade en riktigt läskig filmidé; två dykare blir kvarlämnade på öppet hav fullt av hajar. Utan något mer än sina flytväster att försvara sig med blir paret givetvis snart uppvaktade av hajar.
  Andra hajklassiker är så klart Deep Blue Sea (1999), om hajar som utveckat en mänsklig intelligens, som inte alls är en speciellt dålig film - även om man kanske kunde ha önskat sig mindre spring i vattenfyllda korridorer och mer läskig haj som simmar fram och tillbaka. Filmen Red Water (2003) gjordes direkt för tv och hade gamle filmknegaren Lou Diamond Phillips (när ska stackaren få göra en bra film?) i huvudrollen. Det är inte bara hajar som är otäcka, pirajor biter rätt bra de också; Piranha (1978) är regisserad av Joe Dante som också gjorde Gremlins på 80-talet. Filmen handlar om människoätande pirajor som råkar släppas ut på bete på en semesterort. Klassikern Orca (1977) handlar inte heller om hajar, men dock en "killer whale" på jakt efter Richard Harris som Captain Nolan. Listan kan göras lång, vilka hajklassiker har jag missat?

* Oklart om det är något riktigt djur, eller ett påhitt för att vi ska bli imponerade.

Terry Gilliams Bröderna Grimm

Terry Gilliam är i farten igen, äntligen, med nya filmen Bröderna Grimm. Killen har ju inte gjort något sedan Fear and Loathing in Las Vegas (1998) och det började verkligen bli dags för nytt. Den här gången ger han sig på att göra en film om de två sagoberättarna Jacob och Wilhelm Grimm, som i filmen kallas Jake och Will, och hur de vandrar från stad till stad för att lura pengar av folk genom att försvara dem från påhittade monster. Allt går bra tills de möter en riktig häxa. Det här kan bli en fantastisk härligt och skruvad film, om det inte vore för ett litet misstag.
  Matt Damon.
  Hur i hela friden kan man para ihop Gilliam och Matt Damon?! Hur fan kan man överhuvudtaget komma att tänka på Matt Damon när man ska göra en film? Jag vet inte vem som är manager för Damon eller vem som castat Bröderna Grimm men den ena gör uppenbarligen ett jäkligt bra jobb (i alla fall för Damon) medan den andre borde får sparken.
  Så, Damon som den ena brodern Grimm och så Heath Ledger (som spelat Ned Kelly i Ned Kelly (2003) och Sonny i Monster's Ball (2001) som den andre. Två långsamma träskallar som pumpat upp lite för många muskler på lite för kort tid. Gilliam, vad tänkte du på!? Johnny Depp och Benicio Del Toro i Fear and Loathing var ett genidrag - Damon och Ledger är bara korkat.
  Nåja, jag ska inte dömma ut filmen än, jag har ju faktiskt inte sett den. Och Damon gjorde ju rätt bra i från sig i lilla pärlan Gerry (2002). Dessutom står Ehren Kruger (med manus till Arlington Road (1999) och The Ring (2002) bakom sig) för manuset så det finns hopp. Och så är ju en Terry Gilliam-film alltid en Terry Gilliam-film.
  Bröderna Grimm har, enligt moviezine.se, premiär den 26 augusti.

Filmomats filmsommarguide

Om två veckor är det midsommar och officiellt tid för sommarfilm. Film gör sig nämligen lite extra bra på sommaren. En biograf är sval och mörk heta sommardagar samtidigt som det finns chans för det underbart exklusiva att vara helt ensam i en biosalong. Samtidigt är film på dvd ett måste alla regniga och urschliga sommardagar. Dessutom släpps det, av någon oklar anledning, alltid många bra filmer just under sommarmånaderna. Så, här är den nu, Filmomats filmsommarguide med alla viktiga datum du inte får missa i sommar. Skriv ut och spara!


JUNI
10 - Imaginary Heroes (bio)
15 - Ray (dvd)
15 - En långvarig förlovning (dvd)
29 - Världarnas krig (bio)
29 - Sideways (dvd)

JULI
01 - Sin City (bio)
13 - Fantastiska fyran (bio)
13 - Constantine (dvd)
20 - Closer (dvd)
27 - Batman begins (bio)
27 - Liftarens guide till galaxen (bio)
27 - Hotel Rwanda (dvd)

AUGUSTI
03 - Bröder (dvd)
10 - 2046 (dvd)
10 - Finding Neverland (dvd)
12 - Dark Water (bio)
17 - Capturing the Friedmans (dvd)
17 - Masjävlar (dvd)
26 - The Island (bio)
26 - Bröderna Grimm (bio, obekräftat datum)
30 - Kalle och chokladfabriken (bio, obekräftat datum)

Datum och uppgifter är sammanställt med hjälp av SF, Sandrew, Filmdelta och Moviezine. Jag har utgått från att datumen är korrekta. Hör av dig om du tycker att jag missat någon film!

Lågmält om längtan till månen

Phillippe visar hur solsystemet fungerar med hjälp av stenar han samlat på sig sedan har var liten pojk.
Phillippe är en ensam 40-plussare som inte lyckas få någonting rätt i livet. Hans universitetsavhandling om narcissism och hur den påverkar viljan att ta sig upp i rymden får avslag för andra gången, den besökande ryske kosmonauten vill inte veta av hans försök till kontakt, hans mor har precis tagit livet av sig och hans homosexuella bror tycker mest att han är en nördig slusk (som dessutom vägrar flytta från sitt barndomshem).
  Regissören och skådespelaren Robert Lepage är givetvis långt ifrån lika handfallen som Phillippe i filmen The Far Side of the Moon (2003), han har inte bara regisserat den här lilla kanadensiska pärlan utan spelar även de två huvudrollerna. Filmen, som är baserad på en teaterpjäs, är smärtsamt insiktfull om hur svårt det är att stå utanför vardagslivet och samtidigt fast i minnen och fantasier. Phillippes största dröm är att få belägg för teorierna i sin kulturvetenskapliga avhandling samtidigt som han anstränger sig till det yttersta för att brodern ska se honom.
  Filmen är mjuk och smart och bitvis riktigt rolig - även om den ger vemodig smak i munnen. Hade Phillippe bara varit runt 10 år hade man klappat honom på huvudet och sagt "det går över när du blir äldre" - men den vuxne Phillippe påminner allt för mycket om de där tysta pojkarna i mellanstadieklassen med för lång lugg och gamla fula bruna byxor som mamma sytt och som vet att de har så mycket att ge men inte hur de ska nå ut till sin omgivning.
  Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte låta bli att tänka på Hallströms Mitt liv som hund (1985) fast med en Ingemar som vägrat att växa upp så länge att han helt plötsligt blivit för gammal.
  The Far Side of the Moon verkar inte ha gått på bio här i Sverige, trots att det var Kanadas Oscarsbidrag, men har nyss kommit på dvd. Gå och hyr!

Bästa kvinnliga regissörerna

Nu har det funderats, diskuterats, värderats och slutligen satts samman en lista med världens vassaste kvinnliga regissörer. Och det har inte varit en lätt uppgift. Av någon anledning verkar de riktigt bra regissörerna bara få fram två tre filmer under sin aktiva produktionstid (vilket egentligen känns som för få för att vara ett 100 procentigt underlag). Kom gärna med synpunker, för risken att glömma bort bra namn är otäckt stor ju närmare sommar- och semesterkoman kommer.
  Så, nog om detta och till listan (som fegt nog inte är rankad utan bara i bokstavsordning)!

Kathryn Bigelow - är actionfilmernas drottning. Hon började mjukt med snyggisfilmen Point Break (1991) men gasade sedan upp adrenalin-nivån med Strange Days (1995) och The Weight of Water (2000). Tyvärr verkar hon inte ha några nya produktioner på gång.
Jane Campion - är lite av listans stjärna med fantastiska filmer som An Angel at My Table (1990), Holy Smoke (1999) och The Piano (1993) bakom sig.
Sofia Coppola - har inte hunnit med så många filmer än. Men efter The Virgin Suicides (1999) och Lost in Translation (2003) lär hon bara bli bättre och bättre.
Mary Harron - har jag lite som personlig favorit. Hon är mörkare än många och är inte rädd för att ta sig ann traditionellt "manliga" filmer som American Psycho (2000). Det var även hon som låg bakom den lyckade filmatiseringen av Valerie Jean Solanas liv i filmen I Shot Andy Warhol (1996).
Julie Taymor - duktig regissör som slogs hårt för att få göra Frida (2002), filmen om Frida Kahlo liv.

När jag tittar på listan så här i efterhand är det jättetrist att den är övervägande amerikansk. Givetvis hade jag kunnat ha med regissörer som Deepa Mehta, Fire (1996), eller kanske Mira Nair, Monsoon Wedding (2001), men en lista måste ju ta slut någonstans. Dessutom är det svårare att hitta icke västerländska regissörer, jag kan den delen av filmindustrin för dåligt helt enkelt. Så kom gärna med tips och förslag!

Andra som listat favoriter hittar du här:
Organiserat Kaos - 10 i topp: Regissörerna
Anna toss & c:o - Filmtoppen: Regissörer & kompositörer
Carbonatedink - [It goes to eleven] directors

Flex, när får vi se din lista?

Här är världens bästa regissörer

Så kom den igen, listan som dyker upp lite då och då genom filmhistorien, listan över världens bästa regissörer. Det är filmtidningen Empire som satt samma listan*, som följer:

1. Steven Spielberg
2. Alfred Hitchcock
3. Martin Scorsese
4. Stanley Kubrick
5. Sir Ridley Scott
6. Akira Kurosawa
7. Peter Jackson
8. Quentin Tarantino
9. Orson Welles
10. Woody Allen

Jaha, vad säger vi om den då. För det första är den inte speciellt otippad. Spielberg på toppen följd av Hitchcock, Scorsese och Kubrick. För det andra, var är kvinnorna?
  Personligen skulle jag plocka bort både Peter Jackson (killen har ju bara gjort tre filmer!) och Quentin Tarantino (som ju mer eller mindre baserar sina filmer på andras - ok, är man ett geni så stjäl man, men ändå...).
  Men Spielberg som etta? Så här säger associate editor Ian Freer på Empire till BBC News:

Steven Spielberg is the closest thing in movies to resemble the impact of The Beatles.

Nåja, nu ska vi inte överdriva...
  Men vad hände med George Lucas - förtjänar inte han en plats? Och Roman Polanski? Robert Altman? Käre svenske Ingmar Bergman (eller, kanske inte)? Francois Truffaut? Krystof Kieslowski? Federico Fellini? Och varför inte slänga in någon otippad som Terry Gilliam eller Tim Burton?
  Vilka skulle du definitivt sätta på en topp tio-lista och på vilket sätt är Empires lista helt ute och svajar på cykel?

* Listan är framtagen av 10000 Empire-läsare och det kan kanske förklara den pinsamma avsaknaden av icke västerländska regissörer. Med ett undantag för Kurosawa.

Yeah, Charlie and the Chocolate Factory!

Johnny Depp har aldrig varit läckrare.
Åh, hurra - äntligen har det kommit en lång och vettig trailer för sommarens mest efterlängtade godisfilm: Charlie and the Chocolate Factory.
  Sanslöst stilige Johnny Depp, i löständer och ton av smink, tillsammans med Tim Burtons mest genomarbetade scenografi någonsin. Det här kan inte bli annat än skitläckert!
  I andra roller ser vi bland annat Helena Bonham Carter och Freddie Highmore som Charlie Bucket. Filmen är, om det nu är någon som kan ha missat det, baserad på Roald Dahls fantastiska bok. Läst den! Och John Augus, med bland annat Burtons Big Fish bakom sig, står för filmens manus.
  Filmen ska ha premiär i Sverige den 30 Juli 2005. Det kan vara läge att börja ladda för biogodisberget redan nu.