Johnny Drama räddar Poseidon
Johnny Drama in action.
Jag vet att rubriken på den här posten kanske låter lite överdriven och obegriplig, men ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att det stämmer. Johnny Drama räddar faktiskt magplaskfiaskot Poseidon (2006) - och det rejält.
Låt oss ta det från början. Johnny Drama är en före detta skådis som försöker hanka sig fram i Hollywood, och en av de fyra huvudkaraktärerna i tv-serien Entourage (inte inköpt till Sverige än vad jag vet, men tro mig - den kommer!). Han är bufflig, gåpåig och inte alltid helt rumsren. Men givetvis är han helt underbar och jag tycker att han, tillsammans med agenten Ari Gold, är en av tv-seriens stora behållningar. Han spelas av begåvade Kevin Dillon som tyvärr fått stå lite mycket i bakgrunden för sin bror Matt.
Så, vad har Johnny Drama med Poseidon att göra? Vid första anblicken ingenting alls. Men en tio minuter in i filmen dyker han upp. Lika bufflig som vanligt. Med det där speciella sättet att prata när han kör ner hakan mot bröstet. Och det är totalt klockrent!
Johnny Drama spelar Lucky Larry.
Om tv-seriens Johnny Drama någonsin fick en filmroll skulle karaktären Lucky Larry vara hans. Lucky Larry är Johnny Drama - eller om det nu är tvärtom.
Kevin Dillon spelar Johnny Dramas agerande som Lucky Larry på ett oerhört stiligt sätt. Även om han bara får vara med i några få minuter gör det, nästan, filmen värd att se (i alla fall på hyrdvd). För vad som händer är att Poseidon som film får ett helt nytt ljus på sig. På ett nästan Berthold Brechtigt sätt tvingas publiken att bli medveten om att Poseidon bara är en film. Det är så mycket fiktion att det till och med är påhittade karaktärer som spelar rollerna. Och Freddy Rodríguez (Six Feet Under) kypare Valentin gör inte saken bättre.
Poseidon slutar som en ironisk studie över hur man gör (eller inte gör) en katastroffilm och det är nästa så att man sitter och väntar på ett "cut!" och att filmarbetarna plötsligt visualiserar sig mitt i vattenmassorna med bommar, grips och stativ i högsta hugg. Och att Johnny Drama pustar ut på en pall efter en bra insats, medan han försöker att kika under kjolen på en av sina kollegor.
Jag undrar om det här är ett nytt fenomen, när karaktärer som vi känt och nästan levt med i flera år plötsligt hamnar i en filmroll. Vem kan någonsin se någon annan än Jack Bauer vad Kiefer Sutherland än tar sig för, eller Carrie i varje rolltolkning som Sarah Jessica Parker gör? Att som Kevin Dillon ta det hela ett steg längre och istället för att försöka tvätta bort sin tv-seriekaraktär förvaltar honom och låter honom få sina egna minuter i ramljuset - det är helt enkelt underbart!
Andra bloggar om: Poseidon, Entourage, Johnny Drama, film, tv, tv-serie, Kevin Dillon
skrivet av Eli kl 22:17
4Kommentar:
Nytt fenomen? Knappast. TV har ju funnits i några år vid det här laget, många som gjort hoppet till film. En del klarat sig bättre än andra, Bruce Willis, t ex, fick ju inte ens synas på första Die Hard-planschen för att filmbolaget tyckte han var för förknippad med den där drama/komedi/deckaren.
Kiefer Sutherland kommer förresten aldrig vara Jack Bauer för mig. Dels för att han faktiskt haft en rejäl karriär innan, jag har gillat honom länge, och dels för att jag inte tycker om 24.
Fast vad jag egentligen tänkte påpeka var att Entourage visas på Canal+ och jag är ganska säker på att en av de mer tillgängliga svenska kanalerna köpt in den, men vilken kommer jag inte ihåg.
Fredrik: SVT var det. Och jag håller med om Kiefer, inte tänker jag på 24 när jag ser honom i annat. Tvärt om faktiskt.
Äsch, ni är inga 24-fans, det är därför! Jag har också gillat honom i många år men tänker ändå på 24 när jag ser honom.
Vad jag menade med nytt fenomen var kanske snarare att tv-serie-skådisar profileras så starkt nu för tiden. Statusen för tv är inte alls låg jämfört med film, som jag tror att det var för några år sedan. Därför tror jag också att de förknippas allt hårdare med sina tv-karaktärer. Men jag vet inte, är kanske ute och cyklar ...
Statusen för TV och att arbeta i medier växer, det håller jag absolut med om, det är inte längre bara avdankade kändisar eller blivande filmskådespelare som gör serier. Med den högre statusen och ökat inflytande av internet blir uppmärksamheten allt större, men jag tror däremot inte det betyder att skådespelarna förknippas allt hårdare med sina karaktärer. Snarare tvärtom, jag får intrycket av att det är lättare idag än det var förr att kunna variera sina roller och inte bli typecastad.
Skicka en kommentar
INDEX