Strandvaskaren blir en Ondskan 2

Jag är egentligen inget stort fan av svensk film. Visst, det finns många bra filmer (och många stora namn i branschen) men ofta tycker jag att de svenska produktionerna inte lyckas riktigt hela vägen.
  För att stilla söndagsångesten hamnade jag igår framför rätt nysläppta "Strandsvaskaren". Mikael Håfström första film efter enormt hyllade "Onskan" (2003).
  Jag blev ordentligt underhållen, och faktiskt lite småskrämd. "Strandvaskaren" är som en rastlös korsning mellan klassikern "Svart Lucia" (1992) och danska nagelbitaren "Sidste time" (1995). Den senare utspelar sig i en över natten låst skola där en galen (och så klart halt!) mördare jagar och dödar eleverna en efter en. Många långa och tomma korridorer och gräsliga mord. I "Svart Lucia" lyckas Rumle Hammerich och fotografen Jens Fischer mycket bra med att få fram den krypande skräcken med hjälp av snyggt foto och långa svarta skuggor.
  I "strandvaskaren" blir det visserligen bitvis rätt spännande men jag tycker att Håfström lagt för lite fokus vid morden, och istället för mycket energi på att göra filmen till en skräckisversion av "Ondskan". Det känns som samma överklasskola, samma vidriga överklassungar, samma frånvarande och samma oförstående och känslokalla lärare. Fast, obehagliga, "Ondskan" är ju förstås väldigt mycket bättre.
  Som vanligt i skräckisar (och svensk film överlag!) är manuset ganska spetigt och allt för ofta reagerar karaktärerna osmart och orealistikt. Dessutom håller inte själva motivet* i filmen och blodbadet på skolan (jag räknar till i alla fall sex lik) blir för mycket.
  Till "Strandvaskarens" fördel är förstås musiken, som jag faktiskt tycker är riktigt bra - trots att Nils Nordgren skrev så här i en recension i Svenska Dagbladet i höstas:

"Att sedan Anders Ehlins musik i filmens inledning är ett plagiat på John Carpenters berömda pianoslinga i Alla helgons blodiga natt gör det direkt pinsamt."

Samma Anders Ehlin fick dock pris för sin musik (och Håfström fick regipriset för filmen) på Los Angeles Horror Film Festival förra året. Så jänkarna verkar gilla svenska skräckisar i alla fall!

* Som jag låter bli att skriva ut med risk för eventuella spoilers.