Sao sjunger väntans lov.

Igår såg jag V för Vendetta (2005). Eftersom jag är förmodligen sist i landet med att se Natalie Portman raka huvudet tänker jag inte prata så mycket om själva filmen (mer än att jag kommer att avsluta med en spoiler). Istället vill jag berätta om hur skönt det är att inte se en film omedelbar efter premiären. Vi gick på sju-bion på Skandia. Stor salong, ingen kö, personlig service från personalen ...och vi behövde inte förbeställa biljetter. Hela sällskapet på fem personer fick bra platser tillsammans. Biljetterna kom med kommentaren "Det är 340 lediga platser så ni kan välja var ni vill sitta när ni kommit in." Fast allt det här är marginellt mot den stora vinsten: avsaknaden av biomarodörer! Hela salongen var knäpptyst. Under de tysta perioderna i filmen var jag rädd för att skifta skinka för att det skulle störa. Allt som allt var det en fantastisk bioupplevelse. Så jag säger att något så gott är värt att vänta på, nästa storfilm tänker jag hålla på mig innan jag går till bion.

...och ja, filmen var bra. Jag gillar när det är fritt tolkningsutrymme och klara paralleller till aktuell politik (snart tar vi på oss maskerna, Bodström). Men jag är väldigt skeptisk till slutet att spränga en antik och så kulturhistoriskt värdefull byggnad bara för att man ser det som en symbol för det onda? Enda parallellen jag kan dra är talibanernas sprängning av de enorma buddhorna i Afghanistan och jag kan inte tycka att det är okej. En dålig eftersmak på en annars genial film.

Andra bloggar om: film, v för vendetta, biografen skandia,