Jag - en biomarodör

Äta på bio - är det verkligen ok?
När temaveckan bestämdes började jag genast att fundera över vilka beteenden som kan driva mig till vansinne. Sedan har jag även bedrivit research genom att fråga vänner och bekanta vad de ogillar mest hos folk när de går på bio. Någonstans mitt i inser jag hur många av de saker som dyker upp som jag själv är skyldig till. Jag inser att jag är en biomarodör!
  Här är en liten, högst subjektiv, topplista över de saker som jag gjort mig skyldig till genom tiderna:

1. Du står i vägen!
Eftersom jag är notoriskt sen till alla typer av bestämda tider, drabbar det även biotittandet. Min ständiga räddare är reklamfilmen, men ett par gånger har jag drällt in ett några minuter in i filmen. Det hela blir givetvis värre av att jag vill ha ut max av min egen upplevelse genom att alltid sitta rimligt långt fram i mitten i stora salonger så att en hel rad måste resa på sig under de viktiga inledningsscenerna för att släppa fram mig.

2. Vad är det som luktar 1?
Kött? Jo vid ett par tillfällen har jag faktiskt suttit och prasslat med hamburgare under pågående film. Bland annat under premiären på Svart Lucia (1992) och filmfestivalvisningen av Fight Club (1999). Ätningen under Fight Club såg jag som nödvändig då jag under filmfestivalen det året snittade fyra filmer per dag och festivalledningen inte planerat in några matpauser för oss riktigt hängivna. Men enda gången någon sagt till mig var när jag såg om Saving Private Ryan (1998) och jag under de inledande landstigningsscenerna slafsade i mig en McFeast & Co. Då vände sig en kille mot mig och frågade med blandad förvåning och äckel "Hur kan du äta, ...till det här?".

3. Schhhhh!
Jo, det händer att jag pratar. Vad har man annars sitt biosällskap till om man inte får luta sig över och viska att strömbrytaren byter färg mellan scener eller att den senaste repliken var en väldigt fyndig vink till regissörens förra film. Dock brukar jag hålla mig väldigt lågmäld och jag tror inte att jag stört någon mer än att ha ingått i det allmänna tisslandet som hör salongen till.

4. Vad är det som luktar 2?
Efter en generande diskussion med Eli framgick det att en av hennes stora hang-ups är på folk som tar av sig skorna i salongen. Jag som älskar att få sträcka ut mig och vifta med tårna. Att ta av sig skorna är en av de små mentala saker som får mig att slappna av, att känna att det här är inte i kategorin kontor utan kategorin vardagsrum. Nu är det nöje och njutning som gäller. Det går att flytta omkring fötterna utan att böka runt för mycket, kila in tårna mellan stolsryggarna framför eller helt enkelt dra upp fötterna i sätet. Vilken normalt funtad människa sitter inomhus i ett varmt rum med skorna åtsnörda i två timmar? Dessutom vill jaga bara påpeka att mina fötter inte luktar, så det så!

5. Det är stopp här
På bio råder en tyst överenskommelse att man ska gå ut så fort som möjligt efter filmen, som en hemlig tävling. Det är en tävling som jag aldrig har vunnit, för när resten av publiken strömmar ut sitter jag kvar och läser intresserat om vem som var dolly grip och vilket band som gjort de konstiga coverlåtarna. Det här resulterar inte sällan i en lång kö vid ena sidan om mig. De tror antagligen att jag bara tar lite tid på mig att knyta skorna. När den främsta förstått att jag inte tänker röra på mig så går budet till andra änden av kön med mödosam långsamhet och hela masken börjar röra sig åt motsatt håll för att gå i en böj runt mig.

Så jag må raljera över irriterande människor på bio, men jag är själv en av dem. Och du, var beredd nästa gång filmen går igång och du ser en tom plats mitt i salongen, det kan vara en marodör på väg, som planerar att äta sin hamburgare barfota just där!

Läs fler inlägg i Filmomats biopublikvecka!

Sao är Filmomats gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.