Mean Creek: skönhet & mobbing
Regissören Jacob Aaron Estes är bara 32 år gammal och Mean Creek (2004) är hans första långfilm. Ung och hungrig och med en barndom i det moderna USA är det här en rätt tänkbar filmdebut. Filmen är antagligen inte självbiografisk, men består säkerligen av en hel del verkligt stoff.
Storyn är följande: Sam (Rory Culkin) är mobbad av en äldre kille, George (Josh Peck), i plugget och efter att han beklagat sig inför sin storebror Rocky (Trevor Morgan) bestämmer sig denne för att tillsammans med några kompisar spela George ett spratt. Hela gänget ger sig ut i en båt på floden och allt går givetvis åt helvete.
Det är omöjligt att se den här filmen utan att tänka på Stephen Kings barndomsskildring Stand by Me (1986). Och även om DN:s Johan Croneman tycker att det "är en tragisk jämförelse" - så är det enligt mig inte helt fel. Båda filmerna handlar om unga amerikanska män som lever djupt nere i barndomen men som under en dags utflykt snabbt rycks upp till vuxenvärlden. Mean Creek är, som sig antagligen bör med åldersskillnaden mellan filmerna, mörkare och hemskare än sommarmysiga Stand By Me. Men Mean Creek känns ärligare och betydligt mer personliga är Stand By Me - och rollbesättningen är givetvis underbar.
Josh Pecks George är vidrig och trevlig på ett högst mänskligt sätt och lillebror Sam så där ärligt mjuk och rakt igenom snäll som bara små barn med insikt kan vara. Att bygga en hel films ensamble på skådisar födda på 80-talet är kaxigt, framför allt när man inte bara använder sig av lättköpta Hollywoodnamn.
Förutom rollbesättningen är fotot filmens andra styrka. Allt är väldigt vackert utan att bli tillgjort eller påklistrat. Det är som att kameran då och då vilar i naturen utan någon given anledning annat än att ge oss en äkta känsla av eftermiddagssol och flodflugor.
Filmen börjar bra, håller sig bra men faller lite på slutet. Kanske är det manusets fel, kanske är det regin, kanske blev ungarna trötta. Kanske är Jacob Aaron Estes för mycket amerikan för att göra en sådan här film utan att slänga in några moralkakor och förenkla.
Mean Creek är en bra film, men har blåsts upp till en fantastisk i media - och det beror antagligen på att den här typen av film bara dyker upp ungefär vart 20:e år. Missa den inte.
skrivet av Eli kl 17:41
2Kommentar:
Det som berörde mig mest med filmen var hur man valt att lyfta fram en som George. Jag känner igen typen så himla väl. Han beter sig precis som de mobbade ungar jag själv träffade (och ibland var med och mobbade) i skolan. Stundom en ganska vanlig kille och stundom en kille som inte vet gränser och som tar alla chanser för att tracka andra. Vad blir resultatet? Jo folk tröttnar och personen blir till slut en hackkyckling som alla tar chansen att få ut sina agressioner på. Än idag kan jag komma på mig själv när jag tänker tankar i stil med "Han var ju så jobbig, han gick själv för långt, han började alltid etc". Som vanligt var det oftast de ungar som höll på mest som hade det knackigast hemma med (Visas iofs inte i så tydligt filmen). Problemet var bara att det var svårt att se det då, när man går i mellanstadiet är det svårt att se igenom en unge som George, en som tar vara på sina chanser att trycka ned andra för att höja sig själv och som vägrar erkänna sina egna fel, överdriver och ljuger.
Tyckte inte heller riktigt om slutet, men på det hela taget en givande film som fick mig att minnas min skoltid och se en del saker med nya ögon. Tack för tipset!
* "[...]man valt att lyfta fram en karaktär som George.
Skicka en kommentar
INDEX