Det ska vara flygplan i höst
Det verkar som att det ska vara flygplan i höstens thrillers. Jag vet att bara två filmer inte ger en äkta trend, men det är ju i alla fall två filmer fler än förra höstens flygplanslösa utbud.
Jag gillar flygplan i film. Det är otäckt och lite mystiskt. Det finns så mycket som kan hända på en nästan klaustrofobisk liten yta.
I fredags hade alltså den första filmen, Red Eye (2005) av Wes Craven, premiär. Och den 21 oktober kommer Flightplan (2005) med Jodie Foster.
I en intervju från i somras säger Craven att han är inte alls var förtjust över att Fosters film kommer så tätt inpå Red Eye och därför snabbade han på produktionen rätt rejält. Något som givetvis märks i filmen. Med sina 85 minuter är Red Eye i kortaste laget och knappt har spänningen börjat byggas upp förrens allt avslutas ungefär som att någon med ett hånflin i ansiktet slänger igen dörren in till godisbutiken mitt framför näsan på biotittarna.
Wes Craven har ju på senaste åren fått rätt mycket skit för sina filmer. Folk frågar efter mannen som gav oss A Nightmare On Elm Street (1984). Personligen tycker jag inte alls att Screamfilmerna är något att skämmas för - men visst, Red Eye är inte det bästa Craven kan åstadkomma.
Däremot har han näsa för skådespelarval och de två stjärnorna på uppgående Cillian Murphy (Batman begins) och Rachel McAdams (Wedding Crashers) gör mycket bra ifrån sig i den här ändå rätt tighta och intressanta thrillern. Deras samspel är en (om inte till och med den enda) anledning att se filmen. Men hyr den på dvd - det räcker!
Flightplans trailer bådar gott om filmen och Jodie Foster är ju alltid Jodie Foster. Med rynkan i pannan, de snipiga läpparna och panikartade uttrycket i ögonen. Hon är bra, det har hon bevisat förut. Men det var länge sedan man såg henne i en film, och även om jag personligen tyckte mycket om Panic Room (2002) var det år sedan Foster fick mig att höja på ögonbrynen. Vi får se om hon fortfarande har krut att bära upp en hel film.
4Kommentar:
Damer, hur går det med maten i Filmomaten. Pizzasallad i all ära (det tycks vara ett säkert kort om man vill ha många besökare) men går ni aldrig på restaurang numera. Behöver ni hjälp att styra upp ert ätande, undrade hon försiktigt.
Jag gillade iofs Jodies insats i En Långvarig Förlovning.
Fast det hade varit kul att veta hur hennes franska låter, hon skall ju vara fransyska, men även om hon talar flytande har jag svårt att tänka mig att hon gör det utan brytning.
Åh!
EN film med Foster!
Nice!
Sao, hon talade ju franska i En långvarit förlovning! Missade du det? Det flöt på väldigt bra.
Skicka en kommentar
INDEX