<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

fredag, november 18, 2005

A History of Violence


Viggo Mortensen så rätt och så trög.


Om någon säger David Cronenberg till mig tänker jag mest på våld, sex och en hel del skickligt manövrerat äckel i filmer som Naked Lunch (1991), eXistenZ (1999) eller Crash (1996).*
  Filmen A History of Violence håller sig en bra bit ifrån vad man skulle kunna kalla ett Cronenbergmanér. Visst, den innehåller både sex och våld och en del närgångna bilder på mosade ansikten. Men filmen är förvånande rakt berättad.
  A History of Violence ställer upp problem och låter dem få en lösning, visar upp ett nytt problem följd av en lösning. Det är nästan befriande att få en så rak film visad för sig. Inga tilltrasslade dimensioner eller bakåtvända tankehopp som kräver sin publik. På det här sätter får även de våldsamma scenerna, i en annars rätt lågmäld film, desto mer utrymme att verkligen lysa.
  Viggo Mortensen spelar Tom Stall, en lycklig familjefar och bonnläpp som driver sitt eget diner i en liten amerikansk småstad. När kaféet rånas av några busar reagerar Stall som om han var en utbildad militärpolis alternativt själv brottsling. Han kastar sig över disken, skjuter utan att tveka med busarnas vapen och röjer stället som vilken he-man som helst. Självklart blir Stall hela stadens hjälte, medan han själv mest försöker hålla sig borta från närgångna journalister. Självklart har framgången ett pris och inom bara några dygn får stan besök av välklädda maffiakillar (bra spelat av bland annat Ed Harris), som påstår att Stall inte alls är den han utger sig för att vara. Stall tvingas ta tag i sitt förflutna för att kunna överleva sin framtid.
  Cronenberg drar på och håller tillbaka - och med sin klassiska fingertoppkänsla får han obehaget att växa fram innifrån. Viggo Mortensen spelar sin Stall med en skicklighet jag inte tror att jag sett hos honom på länge. Gränsen mellan fårordig och trög dumhet och total sinnesupplösning är hårfin och det är nästan bara i Mortensens subtila ögonspel vi märker skillnaden.
  Filmens upplösning är strålande koreograferat och det slår mig att det nog krävs en skrattade filmfestivalpublik för att så mycket våld och blod ska blir ren humor.
  Själv säger Cronenberg, till Svd, att A History of Violence är hans första "sell out" och hans andra mainstreamfilm, efter The Dead Zone (1983):
Men mainstream innebär inte att jag har förenklat och kompromissat med filmen. Det är tvärtom möjligt att det här är den bästa och mest komplexa film jag gjort.



* Flera av Cronenbergs äldre filmer visas på årets filmfestival. Passa på att låta dig äcklas på stor duk!

2Kommentar:

Anonymous Anonym sa...

Intressant läsning! Som alltid när det gäller Filmomat.

18 november, 2005 16:08  
Anonymous Anonym sa...

Bloggywood, tack så mycket! :)

18 november, 2005 16:41  

Skicka en kommentar

INDEX

ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142