Döden i salongen

Den här posten har en dramatisk titel, och det kunde ha gått rätt illa på Söderbiografen Victorias helgvisning av 21 Gram våren 2003. Ni som sett filmen vet att det är en mycket bra men knappast munter historia. Den handlar, som titeln antyder, om död.
  Biopubliken (som ofta sköter sig bra på Victoria) satt som i ett skruvstäd. Ingen kunde äta godis, ingen rörde sig och det var knappt att vi vågade andas. Vi led alla kollektivt med karaktärerna, Sean Penns cancerhosta och Naomi Watt förvriden av sorg.
  Någonstans i slutet av filmens första halva händer det. Naomi Watts gråter på duken, publiken hulkar i stolarna. Det är begravningslunch för hennes avlidna familj och biosalongens luft dallrar av sorg. Mitt i salongen ställer sig plötsligt en man upp och börjar mödosamt tränga sig ut till trappan. Ingen reser sig, folk muttrar om att han borde väntat tills scenen är över - och mannen försvinner i salongens mörka perferi.
  Scenen fortsätter och det är svart, hemskt och död. Trots att jag har blicken som låst vid Naomi Watts rödgråtna ögon kan jag inte låta bli att se ett huvud några rader längre fram som ideligen dras bort mot trappan.
  I samma stund som jag sneglar bort åt vänster för att se vad hon tittar på kastar sig kvinnan där framme upp från sin stol. Utan att ta hänsyn till fötter, jackor eller huvuden bokstavligen klättrar hon ut från stolsraden.
  - Herregud - herregud, skriker hon och kastar sig ner på golvet.
  - Hjälp! Jag behöver en läkare! Finns det någon läkare här!? Hjälp mig!
  Hennes tjut är totalt orealistiskt och plötsligt har 21 Gram vandrat rakt ut ur duken och in i salongen.
  Sedan händer allt väldigt fort. Killen brevid mig är läkare och klättrar ut till mannen som vi nu ser ligger på trappan. På duken skriker Naomi Watts ut sin sorg i Sean Penns armar. Någon springer ut till biografpersonalen som tänder upp hela salongen. Naomi Watt gråter och gråter. Folk ställer sig upp för att se vad som händer. Tillsammans med några andra män i salongen bär läkaren ut mannen.
  Vi vet inte vad som hände eller hur det hela slutade. Någon pratade om att en ambulans kom och hämtade mannen och kvinnan. Läkarens plats brevid mig förblev i alla fall tom under resten av filmen. Och 21 Gram blev plötsligt en helt fruktansvärd filmupplevelse.

Läs fler inlägg i Filmomats biopublikvecka!