Princess Raccoon

Jô Odagiri och Ziyi Zhang i Princess Raccoon.

Vilken Resa. Filmen Princess Raccoon (2005) som inte liknar någonting annat. En modern Den Andalusiska hunden (1929), fast med handling och oerhört mycket mer färg. Det verkar som om filmen handlar om en människa och en tvättbjörnsande(demon?) som blir förälskade, något som givetvis är förbjudet från bådas håll. Det är egentligen enda likheten med Romeo och Julia, vilket jag sett filmen liknas vid på flera ställen. I den här sagan leder deras kärlek till en lång rad lösryckta, psykedeliska scener varav de flesta är någon sorts sång- och dansnummer. Musiken spänner från opera till fragglarna och tillbaka via stepp och rap.
  Efter filmen hade jag ingen aning om vad jag skulle tycka. Fortfarande har jag inte en aning om vad Seijun Suziki ville säga med Princess Raccon, men jag vet att jag log lyckligt hela filmen igenom och ett långt tag efter att den var slut, och det är ett gott betyg i sig.

Sao är Filmomats gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.