<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

torsdag, januari 19, 2006

Storm


Jonas Karlsson i Storm.

I morgon har Storm premiär. Äntligen en påkostad svensk film som inte är en polisfilm eller en dramakomedi om familjeliv. Själv hade jag förmånen att se Storm redan under filmfestivalen och det är en imponerande långfilmsdebut av Mårlind och Stein. De har lyckats skapa en gedigen känsla och en bra närvaro i hela filmen. Man hålls hela tiden fast av växlingarna mellan action och spänning när, den stundtals helt oväntade, historien vecklas ut.
  Tyvärr märks det att Mårlind och Stein tidigare har jobbat med tv-serier, de startar nämligen upp alldeles för många trådar för att publiken ska kunna hålla reda på allt. De verkar själva ha haft svårt för att hålla reda på dem eftersom flera trådar slarvats bort ... eller kommer de att tas upp i en uppföljare? Slutet var nämligen väldigt insinuativt om att en sådan är på väg. Vidare var handlingen uppbyggd på samma tema som deras tidigare produktion - De Drabbade - där det goda står mot det onda. När de dessutom återanvänt skådespelare i liknande nyckelroller så kände i alla fall jag att det var svårt att hålla isär historierna.
  Likväl är det hela en fantastisk visuell resa med många suggestivt vackra scener och en tydlig koppling till serietidningsestetik.
  Min uppmaning är att gå och se den. Kom sedan tillbaka och förklara för mig vad som egentligen hände.

Sao är Filmomats husgästskribent.
Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.

Andra bloggar om:
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142