<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

torsdag, juli 14, 2005

FILMOMAT maj: Star Wars & Ramen Ki-Mama


Som ni säkert vet vi det här laget har bloggen Filmomat sitt ursprung i Filmomats månatliga film och mat-träffar. Här kommer, lite i senaste laget, några tankar och reflektioner från vår film och mat-träff i maj.
  Filmen för månaden blev ju givetvis vårens storfilm; Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005). Efter de halvlyckade Star Wars: Episode I - The Phantom Menace (1999) och Star Wars: Episode II - Attack of the Clones (2002), där i alla fall jag tyckte att George Lucas tappat bort sig lite, är Revenge of the Sith faktiskt riktigt intressant. Visst, gott och ont har väl aldrig varit lättare att känna igen och replikerna är fortfarande förvånande ogenomarbetade men det är något med Anakin Skywalkers oundvikliga öde som faktiskt berör.
  Effekterna och finesserna i filmen är självklart helt överväldigande (THX-ljudet får håret att resa sig på huvudet) men flera gånger känns det som att filmens handling bara är ett i Lucas ögon ointressant ramverk för effekternas skull (precis som bedårande söta Natalie Portmans Padmé bara är med i flera scener för att visa upp sina olika kläder). Och det är synd, för Star Wars-filmerna (kanske än mer de första) består av en så intressant stomme. Filmernas huvudhandling har ju helt klart stoff i paritet med en romansvit på hög romantisk nivå.
  Nåväl. Revenge of the Sith vacklar en hel del. Och det känns rätt väntat. Yoda är givetvis alltid lika tuff och rätt, medan Ewan McGregors Obi-Wan Kenobi känns överspelad och inte alls trovärdig. Men i slutändan är Star Wars alltid Star Wars, och i brist på andra filmer fulla av lasersvärd och flowerpoweridéer som The Force är det faktiskt ett välkommet tillskott i den rätt magra fantasy/science fiction-genren.

Efter 140 minuter Star Wars valde vi att testa nudelhaket Ramen Ki-Mama. Mmm, riktigt gott och extra plus för mysiga lokaler (på Birger Jarlsgatan 93) och meny med bilder på varje rätt a la Japan. Med ett gäng läckra rätter, både med och utan nudlar, vara av inte en enda kostar speciellt mycket över 100 kronor (de flesta rätter kostar rejält under 100 kronor) är Ramen Ki-Mama extremt prisvärt. Jag har svårt att tänka mig någon annan restaurang i Stockholm där man får så mycket högklassig mat för en sådan liten peng. Hit går vi absolut igen!
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142