Världarnas krig skakar om

Jag måste säga det på en gång; filmen Världarnas krig (premiär igår) skakar om rejält. Det är action nonstop och THX:en så uppskruvad och fullmatad att håret nästan står på ända. Specialeffekterna verkar aldrig vilja ta slut och äntligen har Steven Spielberg fått visa att han kan göra halsbrytande animerad action i samma anda som Star Wars och dessutom få ta vid i den skräck som Close Encounters of the Third Kind (1977) bara försiktigt andades om.

Trots allt snack om hur lik filmens affischer är scientologkyrkans mycket tveksamma fader Ron Hubbards böcker och trots att Tom Cruise i filmens kölvatten gjort bort sig om och om igen är Världarnas krig en bra film. Det är bra action, mycket begåvade effekter och tempot är helt rätt, och både Cruise och bedårande Dakota Fanning gör riktigt bra ifrån sig, även fast de nästan inte har några repliker.

Filmen mest tydliga styrka ligger i att Spielberg låtit skildra invasionens helvete genom Cruise hamnarbetare, istället för att lägga tyngdpunkten hos militären, presidenter eller forskare. (Jämför till exempel med patriotiska Independence Day (1996). Världarnas krig handlar inte alls om hur människan ska kunna slå tillbaka mot rymdvarelserna utan hur sjutton man ska göra för att överleva i en totalt krossad värld. Många av de klicheér vi slipper i filmen har vi manusförfattaren David Koepp att tacka för. När han började jobba med manuset 2003 hade han bland annat följande riktlinjer över vad som inte skulle få vara med i filmen:

One: no destruction of famous landmarks. Two: no unnecessary beating up of New York City. Three: no politicians or scientists or generals as main characters. Four: no shots of military leaders pushing ships around on a big map with sticks. And five: no shots of world capitals.

Den skräck som filmen lyckas förmedla kan inte liknas vid något annat än den skräck folk faktiskt kände när de den 30 oktober 1938 lyssnade på Orson Wells grymt bra genomförda radiokupp The War of the Worlds. Det är en skräckblandad panik som griper tag och sitter kvar lång inne.
  Men många actionfilmsliknelser till trots så är det en helt annat Spielbergfilm jag omedelbart kommer att tänka på när jag ser Världarnas krig; Solens rike (1987). Det är faktiskt flera scener ur den filmen som återkommer i Världars krig; liken som flyter längs en flod, skräcken när huvudpersonernas bil blir attackerad av en folkmassa i upploppsstämning och paniken på en bro fullproppad med folk. Scenerna i de två filmerna är inte bara lika varandra, de är nästan identiska. Men det är bra scener, så jag förstår att Spielberg återanvänder dem.
  Men i likhet med många (alla?) andra actionscienfictionfilmer finns det glapp och frågetecken och i Världarnas Krig är dessa inte bara många utan rent korkade. Jag kan inte för mitt liv förstå varför Spielberg inte gjort något åt dem eller åtminstonde gett oss en anledning att förstå dem.
  Själv säger Spielberg så här angående att man som tittare aldrig får veta rymdvarelsernas avsikter:

Having no idea why they're killing hundreds of thousands of people is scarier than having them arrive, make an announcement and then go to work.