Vad är värre än pedofilfilm?

Filmer som handlar om pedofili är ofta fruktansvärda. Handlingen i sig är ju givetvis horribel, och att dessutom behöva se det så verklighetstroget som bara film kan visa är magvändande.
  Mysterious Skin, som jag skrev om härromdagen, är inget undantag i den långa raden av "pedofilfilm" som Hollywood pumpat ut de senaste åren. Men där många filmer omedelbart fördömmer och anklagar, försöker Mysterious Skin om inte förklara så i alla fall skildra det fasansfulla ur ett nytt perspektiv; vad händer om den utsatta blir förälskad i sin angripare? Eller snarare försöker överleva det fasansfulla med att inbilla sig att det är kärlek och inte ett övergrepp som format barndomen?
  Todd Solondz otäcka Happiness (1998) försökte att skildra pedofili ur angriparens ögon och gör det på, om möjligt, ett ännu mer vardagsamerikanskt sätt än i Mysterious Skin. Men den senare är på intet sätt samma popsexuelltglada filmer som Gregg Araki gjort sig känd för.
  I kvasipsykologiska, men inte alls dåliga, The Butterfly Effect (2004), lyckas huvudpersonen Evan vända på maktförhållandet och slutligen helt ta över övergreppssituationen. En vändning underbar att se som biobesökare.
  Kevin Bacon får, underligt nog, nästan ses som lite av en veteran i "genren" med sina tre filmer; Clint Eastwoods starka Mystic River (2003), The Woodsman (2004) och hemska Sleepers (1996).
  Joseph Gordon-Levitt, huvudpersonen Neil i Mysterious Skin, spelar sexuellt depraverad tonåring på ett sådant smärtsamt klarvaket sätt som jag inte tror att jag sett sedan River Phoenix i Gus Van Sants bitvis otäcka My Own Private Idaho (1991). Jag är övertygad om att den här filmen kommer att skicka honom, Gordon-Levitt, rakt in i Hollywoodfabrikens undergroundperferi med killar som Larry Clark och Harmony Korine i spetsen.
  Se den här filmen, men lämna biogodiset hemma - för du kommer inte att kunna äta en bit.