<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

lördag, augusti 27, 2005

Zombieutvecklingen från 60-talet till idag

Fenomenet zombiefilm har funnits ett bra tag. Jag är inte säker på vilken film som skulle kunna tituleras världens första zombiefilm, men jag antar att White Zombie (1932), med Bela Lugosi, är en rätt bra aspirant.
  Trots att zombier är döda så har de evolverats och utvecklats genom åren. Jag tänkte göra en kort genomgång av zombiernas utveckling, utifrån de mest populära zombiefilmerna. Genren blev ju riktigt poppis först på 60-talet, därför hoppar jag över de 30 första åren (dessutom har jag inte sett just de gamla rullarna).

Night of the Living Dead (1968) - Det här är zombiemästaren George A. Romeros första film. Hans syn på zombier har både kopierats av och influerat många andra filmer. Hans zombier är enkla och make-up:en består till stor del av utsmetat fejkblod. Det som kännetecknar Romeros första zombier är att de är extremt fokucerade på vad de ska uträtta. De rör sig långsamt, kryper runt i skuggorna och rör sig i grupp, långsamt vaggandes mot huset.

Dawn of the Dead (1978) - Till den här filmen hade Romero betydligt mer pengar att leka med. Filmen är i färg, vilket krävde bättre zombiedesign och tillät fler närbilder. Till sin hjälp hade Romero make-up-geniet Tom Savini. Den här filmens zombier är mer aggressiva, men också mer märkbart korkade. Och Romero drar sig inte för att driva med dem.

Day of the Dead (1985) - Tom Savini satsade stort på effekterna till den här filmen, och för första gången börjar zombierna att se riktigt äkta döda ut. (Att jämföra med den tidigare "skådis bakom en mask"-känslan.) Dessutom fortsätter Romero att leka med sina monster och har skapat zombier utifrån vem de var som levande. Således kryllar filmen av "yrkeszombier" klädda som poliser, dansare eller chefer. Dessutom bygger filmen till viss del på idén att zombier både kan lära sig saker och minnas sitt liv som människa. Zombierna har således gått från att vara rena monster, till att fullt ut bli människor som förvandlats till monster. En viss skillnad.

The Return of the Living Dead (1985) - Dan O'Bannon tar i den här filmen Romeros humor ett steg längre och gör genren till ren komedi, givetvis på zombiernas bekostnad. I den här filmen händer dessutom något helt nytt; zombierna blir snabba och kan inte skadas av kulor.

Braindead (1992) - Peter Jacksons, vid det här laget kanske mindre kända, zombiefilm introducerar två nyheter. För det första kan zombiernas kroppsdelar leva (nåja) och röra sig på egen hand, separerade från resten av kroppen. Och för det andra får zombierna en sexdrift.


Resident Evil (2002) - Ett hopp på tio år ger oss, kanske för allra första gången, smarta zombier som både kan luras men också till viss del förstå vad människor säger. Dessutom innehåller filmen rejält otäcka zombiefierade hundar - brrr!


28 Days Later... (2002) Den här filmen har egentligen inga riktiga zombier, men zombieliknande människor som, även om de aldrig äter människor, i stort agerar precis som vanliga zombier. Dessutom är de här monstrena rejält snabba.


Dawn of the Dead (2004) - Zack Snyders suveräna remake av filmen från 78. Även här är zombierna snabba och aggressiva. Filmen innehåller dessutom en gravid zombie som föder ett zombiebarn, helt nytt (om man bortser från Peter Jacksons zombiebabyförsökt).


Land of the Dead (2005) - Romero är tillbaka efter ett zombieuppehåll på nästan 20 år. Och nu händer det saker. Romeros nya zombier är inte bara riktigt smarta, de kan dessutom kommunicera med varandra och agera som ett kollektiv mot ett gemensamt mål som inte innebär att äta människor. Dessutom upprepas det gång på gång i filmen hur mycket och hur illa de luktar.
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142