Bale bär upp Batman Begins

Den här texten tar upp en detalj ur filmens handling. Om du är orolig att det ska sabba en trevlig biokväll rekommenderar jag att du bara läser den första halvan av recensionen.
Efter att ha skruvat upp förväntningarna på nya Batman Begins, så till den grad att jag käkade upp biogodiset innan filmen för att inte blir störd när den väl drog igång, förstår jag nu i efterhand att det är helt fel sätt att närma sig en film. Skitfel helt enkelt.
  Och när jag nu tänkte ge mig på att bena ut vad som var bra och kanske lite mindre bra med filmen inser jag att de flesta intrycken skyms av min totala brist på filmrutin. Regel nummer ett: Förvänta dig aldrig att en film kommer att bli årets bästa. Ingen film kan leva upp till sådana förväntningar.
  Nåja, årets bästa kanske är att ta i, i det här fallet. För den titeln finns det andra aspiranter att rynka på näsan åt i sann "men jag hade ju förväntat mig så mycket mer"-anda.
  Men missförstå mig inte, Batman Begins är en riktigt bra film. Men den är ju långt i från den film jag suttit på jobbet och drömt om.
  Christian Bale är, som jag tidigare konstaterat, den perfekta Bruce Wayne med sin vältränade kropp, sina korrekta 188 cm och sina näst intill fåniga överklassminer.
  Men på Bales andra sida står antagonisten Liam Neeson som gör ett riktigt dåligt jobb. När jag tänker efter så kan jag nog räkna upp filmerna där Neeson varit bra på min ena hand. Och i Batman Begins är han svagare än på länge. Han lyckas varken se ond eller kraftfull ut. Och även om han givetvis ska föreställa en smart, och inte alls musklig, skurk fungerar han inte alls. Dessutom stör jag mig något grymt på manusbristen där Neeson (efter att han satt eld på Bruces herrgård) vräker ur sig: "You burned down my house and left me for dead. Now I´m returning the favour", när alla ju vet att Bruce faktiskt riskerade sitt eget liv för att rädda honom ur ovan nämda flammor. Klantigt!
  Så, om Neeson är filmen ena svaghet så är regissören Christopher Nolans rastlöshet den andra. Jag förstår också att han vill komma förbi filmens "tråkiga" och inledande sekvenser där bakgrunden till Batman läggs, och istället komma vidare till de scener där han får frossa i sin höga budget och alla specialeffekter. Men efter åtskilliga bra och mindre bra Batmanfilmer är nog det vi i publiken egentligen vill se mer av just den förklarande delen av filmen. Vi vill ju se Bruce tränas till fladdermushämnaren, action i Gotham City har vi faktiskt sett förut.
  Men, det bör helt klart påpekas att om Christian Bale är filmens ena styrka så är just scenerna i Gotham City filmens triumf. Aldrig har väl domedagen och mörkret varit så intensivt i serietidningsstaden. Scenerna är täta, svarta, bra klippta och ärligt ondsinta. Framför allt ger det oss en förståelse för (som de tidigare Batmanfilmerna så totalt misslyckats med) att Gotham City inte är någon sund stad att leva i.
  Den filmen jag satte mig i biosalongen för att se kommer nog aldrig att gå upp på biograferna. Men den film som Nolan så skickligt levererar är ett naturligt steg efter geniala Memento (2000), och jag kan inte konstatera annat än att jag redan nu har börjat drömma om de kommande Batman-filmerna som utlovats.