Musikfilmer på Popcornfestival

Ikväll drar festivalen Popcorn, som en gång startades för att konkurrera med Stockholms Filmfestival, igång! Precis som det varit det senaste åren är det musikfilmer som står i fokus. Platsen är Södra Teatern på Södermalm och priset (endast!) 60 kr, för medlemskap, och sedan 50 kr per biljett.
  Popcornfestivalens exekutiva producent, Petter Mattsson, säger till DN:

Vi fungerar ju inte som andra festivaler, vi gör inte hela Berlin-Cannes-Venedig-filmfestival-snurren och letar efter filmer där. Utan utgår från de artister vi tycker är bra.

Jag tycker att Popcorngänget har en skön inställning. Man måste inte hela tiden visa de största och nyaste filmerna - och man kan våga ha en festival utan att tillfredställa de svårflörtade cineasterna med asiatisk film. För mig är Popcorn en chans att se musikdokumentärer som man annars aldrig får se på stor duk.
  Eftersom jag själv inte hunnit gå igenom filmprogrammet ordentligt tänker jag här helt fräckt lista de filmer som DN (idag) tycker att man inte borde missat.

The devil and Daniel Johnston
Manodepressive Johnston har åkt in och ut på mentalsjukhus så många gånger att han inte säger särskilt mycket, men genom vänner, familjemedlemmar, gamla videofilmer och kassettinspelningar tecknas ett kärleksfullt, skrämmande och rörande porträtt. Under festivalen visas också en utställning med Johnstons konst i Södra Teaterns foajé.

George Michael: A different story
Det skulle så lätt kunnat bli ett inställsamt porträtt av en världsstjärna, men Michael är förvånansvärt rolig och öppenhjärtig när det gäller Wham!, rättegången mot Sony, den världsberömda onaniincidenten i Los Angeles som ledde till häktning och känslan av att vara flickidol och världens största popartist - samtidigt som man misstänker att man är bög.

Kate Bush: at the Hammersmith Odeon
Efter att ha sett den här ambitiösa blandningen av pantomim, nycirkus, science fiction-musikal och popkonsert kan man förstå att det här blev den engelska sångerskans enda turné. Samtidigt som det är väldigt synd att det blev så. För väldigt få som sjunger som Kate Bush.
 "Searching for the wrong-eyed Jesus"
Rocksångaren Jim White ger sig ut på en road trip genom den amerikanska södern i jakt på dess själ. Några skitiga diners, fängelser och vägskäl senare kommer han ut med en märklig dokumentär om musik och tro.

No direction home
Två ikoner möts. Men trots att Bob Dylan och Martin Scorsese hör till de mest sönderanalyserade konstnärerna under den senaste femtioårsperioden lyckas de på något sätt plocka fram osedda sidor hos varandra.

Missa inte mitt och Flx tips på hur man överlever en filmfestival!