<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

fredag, april 28, 2006

Anaconda vs Anacondas


Vem vet vad som simmar i det grumliga vattnet?

Jag vet inte vad det är med det här temat, men på något sätt drar det fram de värsta filmerna för mig. Rätt nyligen såg jag de två djungelfilmflopparna Anaconda (1997) och Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid (2004). Usel story, tamt skådespeleri och billiga effekter. Men inte desto mindre en djungelfilm i toppklass. Varför, måste man ju fråga sig. Jo, få djungelfilmer vågar utforska vatten så som dessa två. Och för det - full pott på poängskalan (om vi hade en vill säga).
  Den första filmen, som kom redan 1997, var egentligen inte speciellt dålig. Jennifer Lopez, Ice Cube, Jon Voight och Eric Stoltz i rollerna och en orm som faktiskt växer under filmens gång - och det är ganska stort. Handlingen i korthet är att ett gäng från National Geographic ska filma världens största orm, men de drabbas givetvis snabbt av både ormen och en totalt galen Voight. Det är långa, mörka scener när båten driver fram längs med Amazonasfloden (?) och flera bra vinklar där man ser ormen simma i vattnet vilket ger publiken en känsla av att befinna sig i floden. Djungelvatten i film gör sig ofta mycket bra. Man vet ju aldrig vad som finns där nere! Iglar, krokodiler, havsodjur och givetvis ormar av alla sorter.

2004 kom då vad man skulle kunna kalla en uppföljare. Den här gången händer det betydligt mer på land. Platsen är Borneo och forskningsgänget letar efter en så kallad Blood Orchid. En växt som tyvärr gjort att öns anacondas vuxit sig gigantiska. Filmen är full av raviner, ras ner för backar, fuktig djungeljord och mängder med ormgropar. Creepy. Bakom regin står Dwight H. Little (Murder at 1600) och han gör faktiskt ett ganska hyfsat jobb. Även om den här filmen skriker betydligt mer lågbudget än sin föregångare.
  Jag kan varmt rekommendera alla djungelfilmsentusiaster att se filmerna. Dock kanske inte samma kväll, det blir lite för mycket.

Andra bloggar om: , , ,

2Kommentar:

Blogger isecore sa...

Jag har inte sett den nyare av de där två, men den från '97 är så otroligt dålig att jag tror inte mitt ordförråd har tillräckligt stora ord för att beskriva exakt hur dålig den är.

En mer rutten film får man leta efter, och alla inblandade borde skämmas för att de var med i den.

28 april, 2006 18:03  
Blogger Eli sa...

Isecore, haha! Men så illa är den väl inte? Ok, den klassar helt klart in i kategorin värdelösa filmer - men ändå.

Hur som helst, jämfört med tvåan är ettan genial! ;)

28 april, 2006 18:54  

Skicka en kommentar

INDEX

ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142