Hatande systrar

Ja, jag tänker i alla fall inte bryta tystnaden...
Jag och min syster är en liten fransk filmpärla, som vi i Sverige är så svältfödda på. Isabelle Huppert spelar den extremt up-tighta Martine som trots att hon verkar ha det perfekta livet med lyckad man, barn och våning i Paris är så olycklig att hon vänt alla sina känslor och lagt dem på utsidan. Hon är stressad, argsint, elak och sanslöst vidrig. Över helgen får hon besök av sin syster Louise, kärleksfullt spelat av (i Sverige relativt okända) Catherine Frot. Systern är givetvis raka motsatsen, en bohemisk vimsig tjej från landet som drömmer att få ge ut en kärleksroman. Självklart går helgen helt åt skogen och systrarnas relation åker bergochdalbana mellan känslostormar, svek och rena slagsmål.
  Bakom filmen står Alexandra Leclère som med bravur regisserar sin första långfilm. Jag kan knappt stå ut i väntan på hennes nästa film som jag är övertygad hamnar på svenska biografer inom två år.

Om blickar kunde döda.
Det råder ingen tvekan om att Isabelle Huppert just nu är en av Frankrikes bästa skådespelerskor. Hennes Martine är så vidrig att hon blir inte bara ful - man vill helst att hon omedelbart lämnar duken. Catherine Frot är å andra sidan så sockersöt att man nästan skäms när man tittar på henne. Tillsammans utgör de en intensiv duo som är svår att hitta på film idag. För att använda en gammal, och inte ens speciellt lyckad, klysha; det var länge sedan det sprakade så mellan två karaktärer på bio. Gå omedelbart och se!