<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

onsdag, november 30, 2005

212


Het träff vid torktumlaren?


Givetvis såg jag filmen 212 (2005) i filmhuset med tillhörande Face2Face. Filmen var en lågmäld och personlig historia om några ensamma människors liv i New York. Den behandlade likheter och olikheter i deras olika ensamhet samtidigt som den stillsamt vävde samman deras liv till en tunn tråd. Hela filmen var filmad med DV och innehöll bara okända skådespelare, vilket ger en tydlig lågbudgetkänsla, men det stör inte utan förstärker snarare karaktärerna. De skulle kunna vara några av mina polare, eller till och med jag själv.
  Under Face2Face:en, som skulle kunna ha varit en personlig fika med Anthony Ng eftersom jag satt längst fram i den lilla salongen, pratade han mycket om hur han upplevde att just relationer face to face verkar ha blivit svårare för oss människor och att vi både oftare och hellre pratar med varandra genom olika tekniska apparater. Som exempel berättade han om hur hans flickvän några år tidigare hade gjort slut utan att säga varför, men när de skiljts åt hade hon ringt upp honom och över telefonen berättat varför och vad hon kände. I filmen har personerna också svårt att prata direkt med varandra och hittar olika tekniska "tolkar". Paret där flickvännen heller pratar i telefon än med sin pojkvän, flickan som söker kontakt med en reparatör genom att slå sönder olika apparater hemma och på jobbet och så klart filmens frontpar som möts vid tvättstugans torktumlare.
  Anthony pratade också om hur förtjust han var i Sverige, och det lät uppriktigt då han använt sånger från både Lisa Ekdahl Och Sophie Zelmani i sina filmer. Han tänkte också ägna helgen åt att studera svensk design, speciellt möbler. Och så avslutade han med att säga att han skrev på ett nytt manus, det skulle handla om män. Han tyckte att det gjorts så många filmer om tjejer att det behövdes göras några manscentrerade filmer. Tydligen var idén att den skulle kretsa kring tre livvakter (real manly men) och deras vardag. Själv kan jag tycka att den mesta "vanliga" filmen är tillräckligt manscentrerad för att räcka och bli över, men väntar ändå med spänning på Anthony Ngs nästa film, det är den garanterat värd.

Sao är Filmomats gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142