Tvingad att gå på bio

Damien, mer söt än läskig.
Jag älskar film och jag älskar att gå på bio. Därför blev jag helt ställd av vad som hände mig i helgen; jag blev tvingad att gå på bio.
  Ok, det var egentligen inte så illa som det kanske låter. Jag och sambon hade biocheckar som gick ut i söndags och snåla som vi är kände vi att vi inte ville kasta dem. Så trots det fina vädret bläddrade vi runt på filmannonssidorna för att leta en film som passade. Checkarna gällde endast SF och antalet SF-filmer vi ville se var - ja, noll. Ingen film verkade kul. Visar SF bara barnfilmer på sommaren?
  X-men hade kunnat funka, men filmen (som ju är en av sommarens storfilmer) gick inte på någon salong inne i stan. Någon tramsfilm för tjejer i åldersgruppen 12-15 kände inte heller så lockande.
  Till slut hamnade vi på Omen. Klockan 19:00 med strålande sol och nästan 30 grader varm utanför biografen. Det kändes som ett straff. Vi visste båda att remaken av filmen från 1976 skulle vara usel.
  Ja, vad kan man säga. Julia Stiles är träig som en bordsskiva, Mia Farrow börjar bli otäckt mager och Seamus Davey-Fitzpatricks Damien betydligt mer söt än läskig. Filmens enda behållning var David Thewlis, som alltid är klockrent bra - hur dålig filmen än är.
  Att tvingas se en dålig film är nästan lika obehagligt som det är behagligt att se en bra film. Man vrider och vänder på sig och lider sig igenom minut för minut. Nu var ju Omen som tur var inte någon seg långkörare - annars hade vi antagligen lämnat salongen. Film gör sig bäst på bio, men är filmen dålig är den bäst på dvd. Då kan man ju i alla fall stänga av eländet.

Andra bloggar om: film, Omen, SF, bio