<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

måndag, april 25, 2005

Helgens filmdump

Det blev en hel del filmer i helgen, även fast jag trotsade mina instinkter och struntade i Stora biodagen (som vi skrivit om här och här) i söndags till förmån för kaffe i solen.
  Vissa dumpar länkar på sina bloggar, vi dumpar filmer. Här kommer helgens skörd, för Eli:

Anchorman: The Legend of Ron Burgundy (2004)
Sexistisk komedi om Ron Burgundy (Will Ferrell), en nyhetsuppläsare på 70-talet, som tagit San Diego med storm och nu plötsligt får konkurrens av foxiga journalisten Veronica Corningstone (Christina Applegate). Kärlek, och konflikter, uppstår så klart. Den här filmen är inte speciellt kul och totalt sanslöst korkad. Då och då glimmar den till, men överlag är det riktigt riktigt dåligt. Att Will Ferrell själv varit med och skrivit manuset verkar inte bara rimligt, med tanke på nivån, utan även bevisa att han nog ska hålla sig till Saturday Night Live. Ett litet extra plus dock för att hela komedigänget (Jack Black, Ben Stiller, Luke Wilson och Vince Vaughn) dyker upp i filmens enda riktigt roliga scen - ett stort slagsmål mellan rivaliserande nyhetsredaktioner.
Med fasa upptäckte jag nyss att det verkar komma en tvåa: Wake Up, Ron Burgundy: The Lost Movie. Jobbigt.
Betyg: Se den när filmen kommer på tv om ett och ett halvt år.


The Clearing (2004)

Men en rejält bra line-up borde den här filmen (om rik man som kidnappas) har varit en succé. Robert Redford spelar kidnappad, Helen Mirren hans desperata fru och Willem Dafoe förvirrad kidnappare. Men filmen vill inte riktigt ta sig, och även om man då och då undrar hur det går blir det aldrig spännande. Dafoe är bra, som alltid, men det är synd att Redford, som så sällan kommer med nya filmer, inte väljer roller där han får mer utrymme. Det här är en film som vill så mycket men inte levererar full ut. Kanske att regissören Pieter Jan Brugge ska gå tillbaka till producentjobbet, där han har många bra filmer bakom sig; The Vanishing (1993), The Pelican Brief (1993), Heat (1995) och The Insider (1999).
Betyg: Hyr den om filmen du egentligen ville se är uthyrd i videobutiken.


The Motorcycle Diaries (2004)

Vacker och poetisk film om den resa som Ernesto "Che" Guevara och hans bästa kamrat Alberto Granado gjorde genom Sydamerika på 50-talet. Troligtvis var det den resan som la grunden till Guevaras politiska idéer som sedan mynnade ut i kubanska revolutionen. Film med mycket bra manus, vackert foto och bra skådespel med upcomer Gael García Bernal (Bad Education (2004) som godhjärtade Che. Filmen är baserad på Guevaras reseberättelser och materialet är ömsint behandlat.
Betyg: Visst har du redan sett den på bio? Annars: se omedelbart!


The Interpreter (2005)

Det börjar som sagt ta slut på Sean Penn-filmer, så passa på att se den här. Nicole Kidman spela tolk med FN-högkvartet som arbetsplats och råkar höra ett samtal om ett planerat mord på en afrikansk president. Penns FBI-agent hoppar in och försöker utröna om Kidman talar saning. Som vanligt i den här typen av politiska thrillers tycks ingen riktigt veta om krutet ska läggas på just politiken eller på thrillern. Här blir det lite av båda, vilket som vanligt slutar i ett rätt blekt resultat. Kidmans tolk är ointressant - vi får bara veta så pass mycket att det motiverar hennes handlingar men vi börjar aldrig bry oss. Penns agent är skickligt spelad, men även där vill jag veta mer. Hans fru har inom loppet av bara två veckor lämnat honom, kommit tillbaka och sedan dött i en bilolycka. Hey, det där är ju intressant! Lämna oss inte med bara den informationen! I slutändan förväntade jag mig nog mer av regissören Sydney Pollack.
Betyg: Se på bio om du verkligen gillar Sean Penn - om inte fungerar den toppen på video.


Alexander (2004)

Personligen börjar jag bli rätt less på den här typen av film. Den ena storregissören efter den andra verkar ha ett sug efter mytologiskt kostym-action. Det blir sällan speciellt bra, om än antaligen jäkligt dyrt, och när nu Oliver Stone gör sin variant blir jag trött på en gång. Över två och en halv timme fulla med strider, rustningar, marcher och Colin Farells trumpna uppsyn. Och vad är grejen med Angelina Jolies dialekt? Det enda som egentligen intresserar i filmen är den, Hollywoodiskt diskreta, gayvinkeln. Jag sitter faktiskt i soffan och önskar att någon med lite fananamma därborta i LA hade (ehum) stake nog att göra en gayvariant fullt ut. Det hade varit nytt och intressant.
Betyg: Hyr den absolut, om du gillar erövringar och män i rustning och långa namn - vänta annars tills tv köper in den.
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142