<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID\x3d11824150\x26blogName\x3dFilmomat\x26publishMode\x3dPUBLISH_MODE_BLOGSPOT\x26navbarType\x3dSILVER\x26layoutType\x3dCLASSIC\x26searchRoot\x3dhttps://filmomat.blogspot.com/search\x26blogLocale\x3dsv_SE\x26v\x3d2\x26homepageUrl\x3dhttp://filmomat.blogspot.com/\x26vt\x3d5122326630440060638', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

måndag, oktober 24, 2005

Sångare i chokladfabriken


Sjunga högt på bio? Sschyyy!

Vi satt i salong fem i Filmstaden Sergel, den var ungefär halvfull och eftersom vi beställt biljetter i tid satt vi lite längre fram än mitten-mitten. Perfekt! På min högra sida sitter en popcornätande, prydlig man i 40-årsåldern med sin fru.
  Filmen börjar och den andaktsfulla publiken tystnar. Mannen bredvid mig viskar några kommentarer till sin fru. Harmlöst nog och jag fäster mig inte vid det. Långsamt bygger han upp, som för att vänja till oss andra, som för att smyga sig på oss. Vid scenen när barnen skall gå in i fabriken skrattar han lite för högt, lite för länge.
  Sedan knackar han på sin fru och upprepar någon replik han tyckte var extra kul. Längre fram i filmen börjar han att relativt högt repetera alla repliker som har någon form av punchline, som ett selektivt eko med dålig brytning. Det är illa nog, speciellt blandat med att han ofta fortfarande hade popcorn i munnen.
Mina blickar, harklingar och menande "ursäkta" fick honom inte att upphöra utan istället agerade han som att jag störde hans bioupplevlse. (Vilket jag sannolikt också gjorde.)
  Det värsta var ändå att han under oompa-loompiernas första uppträdande började nynna med. Under samtliga följande sång och dansnummer inte bara nynnande han, utan försökte också att sjunga med. Som när en full person försöker sjunga med i en snapsvisa han aldrig hört. Det var nästan i takt, fel tonart och inte en stavelse rätt.
  På det hela taget var han inte så högljudd och jag tror att han var mestadels omedveten om att han lät. Han levde sig helt enkelt in i filmen väldigt väl, men det är den mest surrealistiska publikupplevelsen jag har haft på bio.

Läs fler inlägg i Filmomats biopublikvecka!

Sao är Filmomats gästskribent. Trots att han inte äger någon tv har han en imponerande bra koll på högkvalitativa tv-serier. Hans filmintresse är stort och tiltar nästan över till besatthet när det gäller film från Asien. Vi kan med andra ord vänta oss en hel del poster om asiatisk filmkultur i allmänhet och japansk film i synnerlighet från Filmomats nya filmfantast.
ELI
Rekommenderad veckodos: ett biofilmsbesök, två hyrfilmer och minst fyra tv-serier. Ser allt. Får dock efter ett år filmvetenskap utslag av tysk film från 1907.
Myser med: Sofia Coppolas klockrena soundtrack.
Bäst i vår: Garland och Boyles Sunshine - se den!
Testar på: Tim Minears Drive, på Fox.


FLX
Snittade som bäst 1,71 biobesök/vecka. Det satte 3 kids effektivt stopp för. Försöker nu dämpa abstinensen med TV. Och mat.
Är: inne på sommarens fjärde bag-i-box?!
Undrar: om X-Men: The Last Stand är värd att se?
Twofifty: 106


SAO
Har ett förflutet i KlubbSuper8 och hjärtat mitt i den lättsmälta delen av asiatisk filmkultur. Anser, efter att en bebis dök upp i december, att film ses lika bäst på egen duk som bio.
Prestationsångest: att förutspå nästa filmtrend.
Ser fram emot: Flx nyårslöfte.
Twofifty: 142